Kategoriarkiv: Bara Elins dagar

Omställningen Norrala – Gävle

När jag varit hemhemma under en lite längre tid och allt med det har varit finfint känns det inte kanonkul att landa i Gävle igen. Självklart finns det fördelar, som att köpa hämtmat och sitta med Markus nere vid ån och prata. Men den här tunga, klibbiga värmen är inte till Gävles fördel. Sent i går kväll kom några vänner förbi och hjälpte till att äta ett testbak. I dag efter min promenad kom andra vänner för annat prat. Också fint!

Fick skjuts av Ullie och några av alla hennes släktingbarn hem. Det var snällt.

I mitt fina bildspel kan du förstå att jag haft stor samvaro med djur. Utöver det har jag promenerat, läst, sovit, hälsat på i kusinens nya lägenhet, tvättat och dammsugit bil och traktor, träffat systrar, hängt inne i Söderhamn, klippt håret …

Sista kvällen lånade jag Berras cykel och tog en sen cykeltur när mörkret föll. Det sammanföll också med massiv dimma där siktdjupet var kanske tio meter. Det var härligt.

Men värmen. Jag vet, ni är många som dyrkar den. Kul för er. Jag blir lätt illamående. Till på köpet tvättid. Gör som vanligt, biter ihop och gläds åt allt rent som ska bli.

 

Fredag

Det är massor med timmar kvar den här dagen men snart dunkar jag igen datorn och öppnar den inte igen förrän i morgon, när jag ska skriva ut papper inför den dagens vigslar.

Har gjort mig ärende till Stockholm i dag och tänkte att jag skulle spana rean på NK. Jag köpte tre anteckningsböcker. Mycket snygga.

Såg alla spacklade damer i stela frisyrer och parfymmoln. Då ville jag bara ut och åka hem. Följde den instinkten.

I kväll blir det bara kul. Som vanligt.

 

Torsdag

I dag är det ju fredag men ni är säkert väldigt nyfikna på vad jag gjorde i går.

Sov länge. Tränade hårt ett par timmar i värsta vämen. Konsekvensen blir sedan väldigt matt, kan knappt komma upp ur soffan bakom de nedvinklade persiennerna. Svarade håglöst på mejl. Skönt nu efter Almedalen när mejlkorgen inte matas lika hårt.

Tog mig samman och gick i väg och träffade ett kärlekspar som jag vigde.

Gick hem. Fortsatt matt.

dd

Jag och Markus tog stolar med oss till utebion och tillsammans med hundratals andra satt vi i sommarnatten och tittade på Dirty Dancing. Lika bra som alltid. Fick sällskap med vänner hem.

Lagomt. Men värmen, värmen … inte lagomt.

 

Onsdag

imageSommarkväll nummer två den här sommaren. Här är jag med två favoritkillar. Ahmed, som jag jobbar och sliter ihop med. Jens, som var på genomresa och passade på att kolla in hiphop på Stortorget i Gävle! Det där med hiphop är en stor kärlek, verkligen!

Och så den bäste av dem alla!

image

Innan det hann jag gå och handla innan min vän och hennes dotter kom. Hade lugn stund i Stenebergsparken med massor av sommarlediga familjer. Cred till Únga Örnar som fixar jättebra lek och kul där. Ungen blev till en fjäril i ansiktet”

Tisdag

Följde mönstret med sovmorgon!

Morgonpromenad, lunch med kompis på stan. Fram och tillbaka till Bollnäs. LO-facken och Socialdemokraterna hade utåtriktat på travet och de hade bett mig närvara. Samtal med människor!

Kom hem efter nio och då gick jag och Markus ut på kvällspromenad. Det finns alltid nåt att kolla in. Hur graffitiväggen ter sig till exempel. Mest spännande av allt i Gävle just nu. Om man inte är moderat och hatar sånt förstås. Fast Inger Källgren Sawela gillar ju annan konst, t ex väggmålningarna på Öster. Gjorda av … grafittimålaren som målat kortsidan på väggen så som den såg ut för någon timme sedan. Tada! Stor humor det där.

väggen

Efter hemkomst har jag gjort lite bakverk till gäster jag ska ha i morgon. Eventuellt kräsna gäster. Så här 00;30 måste det vara lagom att slänga in det sista. Scones att äta om en kvart! Pga inte ätit middag …

Att gå

Jag är just nu väldigt, väldigt förtjust i att gå.

Hur lång ska en promenad vara för att vara en långpromenad? Men jag gillar att gå. Typ 90 minuter eller mer för att det ska kännas på riktigt.

Det är en fas att ta vara på.

Söndagslunk

Sov länge. Åt lång frukost med Markus. Läste papperstidningen, nästan allt. Utom sporten då, men det är ju som vanligt.

Sedan har timmarna liksom flutit bort. Lyckades prestera någon slags lunch. Hängt lite på balkongen. Bläddrat i olika tidningar. Mest av allt har jag läst i Guillos ”Mellan rött och svart”. Det här med rasismen på 30-talet känns angeläget att läsa om i dag. Förjävligt men sant. Köpt smådukar som pryder platsen på balkongbordet väl.

bordet

Men jag vet ju hur det är, jag kan inte vara inne hela dagen. Jag ska råda bot på det. Jag ska.

I går var en fin dag på alla sätt. I uppdraget som vigselförrättare vigde jag två par. Jag hade ingen relation till paren, men väl till deras vänner. Det är en stor glädje att få dela den stundet med människor som är så förväntansfulla och vackra på sin dag!

Klämde in en fikastund på Söderhamns anrikaste fik, Rådis. Mycket god Västerbottenpaj, men det var lite trist att de angav laxsmörgås som förslag på vegetariskt … Det har blivit några timmar på det här fiket genom åren. När jag gick i gymnasiet fanns en finfin räkostfralla för 28 kronor som jag ofta valde på den tiden.

rådis

Besökte mormor och satt ute med henne ett par timmar och åt hennes kakor och pratade om det mesta. Hon skjutsade mig till tåget och jag var hemma i lagom tid för att också hinna med en spelkväll med vänner. Ramlade hem till ett i natt och kände mig nöjd.

Bloggen har förresten ny header. Jag och Markus valde ut den där bilden. Jag ser lagom käck ut, har sossepin och står mitt i Gävle. Bra fotat av Markus.

mormor

”Jag älskar att inte springa”

Den här veckan har jag och killen plejat alla möjliga avsnitt av Svett & etikett. En ny bekantskap, Kalle Zackari Wahlström, är huvudpersonen. En riktigt, riktigt underbar en. Han är skojig och personlig. Här är hans blogg.

kalle

Citatet som är det absolut bästa hittills och som på kort period blivit lite av ett mantra är ”Jag älskar att inte springa”. För så är det. För honom var det det, och för mig.

Nu har det gått tio månader sedan jag satte igång med träningen ordentligt. Nästan varje vecka har jag tränat 4-5 ggr på olika sätt. Inte alls lätt att få in i schemat alltid men jag har kämpat för att det ska fungera. Kämpat för att få göra sånt jag bara tycker är jobbigt.

Jag väntar på att komma över den gräns jag inte är nära. Att längta till träningen, att njuta av den under tiden det pågår. Nu är behållningen bara en nöjdhet efter passen, att jag faktiskt gör det. Inte mer.

I dag har jag och Markus promenerat till friluftsanläggningen (tar nästan en timme), sprungit och gått i backe där och sen gått hem igen. Nästan tre timmar på fötter. Både snabbt och brant. Det är sjukt bra gjort av oss båda. Särskilt av honom som orkade fler gånger i backen än jag.

Jag ogillar träning som allra mest när det är ”tävling”. Jag hatar att förlora och när det är tävling i idrott förlorar jag. Så enkelt. Det är därför jag till och med tycker det varit olustigt med de två motionslopp jag under livet deltagit i. Men det gick ju bra, alla var glada, alla fick medalj.

Men kanske också nåt arv från skolidrotten och hetsen där. Jag var väl inte så illa. Tror jag gick ut nian med en fyra. Jag kämpade väl. Men inte fan hoppade jag varken långt eller högt eller sprang snabbt. Jag hade lite talang för att stå i målet på handbollen.

En del av de där träningsnjutarna ska gärna säga att det är så enkelt, det är bara att prova. ”Spring 20 minuter bara!”. En sån person har inte en jävla aning. Tjugo minuter för en otränad är i princip omöjligt att orka springa. Fem kan gå. Kanske.

Därför är min PT bäst. Ingen flåshurtig kompis som inte fattar min nivå. Hon har träffat massor som mig. Som kan läsa min nivå. Som känner av vad jag faktiskt kan. Och vet att min envishet gör att hon kan pressa mig lite. Men bara lagom mycket. Så att jag känner att jag klarar det.

Så varför vill jag träna? För att jag vill hålla mig frisk. Jag måste inte prompt leva länge, men när jag lever vill jag vara okej. Orka saker.

Peppar peppar så har jag inte varit sjuk en gång sedan i augusti. Innan dess avlöste förkylningarna varandra. Det kanske bara är en slump, men knappast va?

Alla vi som inte vill träna (för att det inte är kul, för att det är jobbigt) och ändå gör det, det är vi som är de sanna hjältarna. Glöm aldrig det.

Promenad är också träning.

träna