Lördag och cruising i stan. Det finns inget jag gillar med själva cruisingen. Helt ointresserad av bilar. Helt ointreserad av alkohol och brölig musik. Men jag gillar att vara med Markus och jag gillar att det går att snicksnacka med trevligt folk.

Var utomhus i detta två timmar. Kom just hem. Mitt nytvättade hår luktar avgaser.

I övrigt har jag denna dag mest läst och tränat.

 Efter en bra vecka tog jag en after work med mig själv. En stund låg jag på en brygga och både tittade på molnen och gjorde några styrkeövningar. Så väldigt präktigt. Platsar på vilken så kallad livsstilsblogg som helst ju!

Fast jag har en finne på näsan och det har aldrig de snyggaste tjejerna. Inte så det syns i alla fall.

De brukar inte ha perioral dermatit heller. Som kommer och går lite. OBS! Är ej bitter.

Jag sov i Norrala i förrgår eftersom jag och Sara skulle ut och rida så tidigt. Sara och jag tog då en tur i kvällssolen till hagen där Anton hänger med kvigorna. Han är alltid sugen på morötter. Kvigorna lite smånyfikna men bangar inte att slicka på sin besökare.

På förmiddagen var det dags för min syster att lösa in sin födelsedagspresent. En uteritt på Stall Stråtjära.

Jag fick rida Chocken, liksom i våras när jag var där och Sara fick urgulliga Lill Elsa.

Vilken härlig tur en av sensommarens underbart fina dagar. Skogar, åkrar, småbyar och så en tur ner i sjön.

Adrenalinpåslaget i en ursnabb galopp på en skogsväg är enormt. Det är riktigt härligt. Men farten är ändå inte grejen.

Det är samvaron med hästen. Nu har jag ingen aning om när jag ska få rida igen och det känns lite tomt. Å andra sidan har jag ridit mer än vad jag någonsin gjort den här sommaren och är glad för det.

Att ha varit borta en stund. Egentligen inte så länge, men många gånger staplade å varandra känns som längre än det är. Att sedan komma hem.

Att öppna min egen dörr, kika på min egen post, öppna min egen balkongdörr.

Alla ska ha ett hem. Det är bara att gå till sig själv för att först varför.

Det egna dörrhandtaget är det bästa.

Nu har jag putsat ridskorna, nästan tvättat upp alla kläder och borstat hjälmen. Sent i går kom jag hem från Gotland och mitt tredje ridläger på Sindarve. Jag har läst massor av sk hästböcker skrivna för ban och ungdomar och många av dem utspelade sig för en hoper årtionden sedan. Lite av den känslan kommer tillbaka på Sindarve. Bara på gott.

För samtidigt är det självklart duktiga instruktörer, modern tänk kring hänstarna och hästhanteringen. De har en omfattande avel på fjordhästar och en stor del av hästarna i verksamheten är uppfödda på gården. Till exempel Limbo som syns på bilden. Han har varit min lägerhäst alla gånger. Han är femton år och det man skulle kunna kalla bussig. Han kan i princip allt och gör det i sitt tempo. Dressyr, hoppning, körning. Han uppskattar också att bli pysslad med och blundar och myser när någon kliar honom. En fin kille alltså.

Vi har ridit tre dressyrlektioner, två uteritter, en tömkörning och en körning. Allt väldigt roligt. Jag var väldigt nöjd med särskilt en av dressyrlektionerna där vi lyckades hålla bra tempo och göra fina galoppfattningar från skritt.

För övrigt inser jag att jag helt kommit ifrån detta med att se galoppen som det viktigaste i ridningen. För så är det annars? -Var det en bra uteritt? -Ja, vi fick galoppera tre gånger. Jag skrittar gärna hela biten och småpratar med hästen under tiden.

Men jag är fullt mottaglig för adrenalinkicken det är att storma fram över ett fält i galopp, men det är inte hela poängen med mitt hästumgänge.

I år fick jag logi helt för mig själv i ”domarrummet” i ridhuset som byggts om till rum. Så på kvällarna låg jag och lyssnade på tystnaden och ljudet från hingsten i hagen utanför och de som stod i boxar under mig. Förstärkte upplevelsen en del.

Från mitt fönster hade jag också utsikt över Limbos mamma Lirka och hans plutiga lillebror Lego. På Sindarve har de förhoppningen att Lego ska bli som sin bror, en fin allroundhäst som passar både nybörjare och vana.

Jag är så glad över att jag för några år sedan bestämde mig för att se till att jag kommer ut och rider då och då. Det är nämligen essensen av lycka för mig.

I ett helt dygn har jag fått rå om en av mina systrar som lämnade alla småbarn hemma och kom till mig i storstan. Då kanske någon sover till klockan 11 och den någon kanske inte ens är jag!

Jessica tog bilden igår till ett socialt forum jag inte har. Antingen tar hennes kamera diffusa bilder eller så var vi lite uppluckrade i kanterna i går efter god mat och cola.

Jag har spenderat några dagar i Norrala igen. Kantarelljakt, träffat släkt och vänner, gjort stan (Söderhamn), ätit på Albertina (cred för vegmaten!) och hjälpt min syster att flytta. Bland annat.