Taggtråd.

Det är svårt att få behagliga associationer till den. Trots det vacker på något sätt. Särskilt mot en blå hösthimmel. I Sverige sällan avsedd för att skada. Här för att se till att människor för sitt eget bästa inte ska slinka in på en del av det gamla bruket där de kan skadas.

Jag och Markus tog bussen på utflykt. Viktigaste och finaste stoppet var i Forsbacka där vi åt picknick på en brygga. Väldigt iakttagna av änder.

Sånt där kan suga musten ur en, att bara strosa, så jag har just tvingat upp mig ur sängen där jag softsovit. Får nu se om årets ”Så mycket bättre” känns kul.

Den här helgen har jag varit i Norrala. Tittat på stjärnhimlen och när min syster rensar bort ogräs i singlet. Det har firats en födelsedag. Jag har avsynat mina syskonbarn. Har läst ut Suhonens Juholt-bok. Jag har varit vaken på natten och sovit på förmiddagen.

Jag har ätit upp äpplet på bilden. Jag har klappat hästar. Nu är jag redo igen!

Jag sitter på tåget efter en helg i Stockholm med vänner.

Vi har blandat kultur med kroppsarbete. På bilden ses hur vi rensade rännor på Hallmyra. Som en av alla saker som gjordes på stallets fixardag.

Vi har sett ”Så ock på Jorden” på bio, ”Sara sara sara” på teater och höstsalongen på Fotografiska. Dessutom har vi hunnit äta en del.

Allt det där är ju ungefär hur bra som helst. Men ett av de gladaste ögonblicken var det när jag hittade min kalender på kontoret efter ett drygt dygns övertygelse om att den var förlorad. Såg hur det skulle ta timtal att rekonstruera tiden fram till nyår.

Nu är smolket i bägaren en förkylning som kommit på besök. Men sådant är övergående.

När jag kommer hem laddar jag om direkt för att hålla i arbetarekommunens medlemsmöte, som har fokus på budgeten om ska debatteras i kammaren i morgon.

Eller så hade den gjort det tidigare, men inte i kombination med mitt usla morgonhumör på samma sätt. Jag hade en plan. Jag skulle gå upp tidigt (så tidigt att det fortfarande var mörkt då visade det sig) och ta ett tidigare tåg än jag faktiskt behöver. För att bevisa för mig själv att det går.

Ingen morgonmänniska kommer att förstå det här. Redan i går kväll, som i övrigt var en väldigt fin och lugn kväll (förutom när allt badvatten rann ut på badrumsgolvet men det är en annan historia) började orospirret. Något i mig vrider sig som en mask av olust.

Det betyder att jag har svårt att somna och tyvärr sedan mycket lätt att vakna när killen ramlar in på natten efter ett nattpass på extrajobbet. Därefter vaknar och somnar jag ungefär hela tiden. Oroligt tittandes på klockan. Och sedan är det dags att masa sig upp. I mörker. Nänä. Allt i mig skriker att det är omöjligt. Att jag ska sova en timme till för det går. Så då gör jag det. Vaknandes av oro var tionde minut för att snart är det dags att slutligen verkligen måsta gå upp.

Att gå upp klockan sju funkar. Men innan dess funkar så dåligt. Ja, jag gör det givetvis när inga alternativ finns. Under alla åren på Sofiedal gick jag upp klockan sex och under alla mina år i grunskolan och gymnasiet gick bussen hemmifrån fem över så sju … Men UPPENBARLIGEN har jag inte ”vant” mig som besserwissrarna i frågan säger att man gör.

I dag är fokus på justitieutskottsmöte, en föreläsning om IT-säkerhet hos Brå och om jag hinner hem, Kommunals S-fackklubbs arrangemang om robotar i arbetslivet.

Utan att gå in för djupt på min dysfunktionella hantering av pappersbilder, kan jag bara konstatera att i samband med scrappandet har det blivit en hel del bilder liggande.

I fredags kände jag att jag ville göra nåt med dom. Så det blev fyra naivistiska sidor. Som en hyllning till kulet typ.

En blandning av Göran Persson, mormors kongresser och hästar.

Mina kära Ullie har tappert drivit en kampanj för att jag ska ”skaffa instagram”. När vi drog iväg på ridläger gjorde jag det. Men bestämde att eftersom jag har grava luckor vad gäller impulskontroll och avvägningar för vad andra uppfattar som skämt eller inte så bestämde jag mig för att bara köra ett tema. Det är jag och djur. För att djur är bland det bästa jag vet.

Det gör också att jag inte behöver lägga mycket tankekraft eller engagemang. Har jag träffat djur eller inte? Och det kan ju inte vara Cindy varje dag. Hon gillar dessutom inte så mycket att vara på bild.

Men ibland så dyker ett djur och jag upp. Följ om du vill.

Således Elinochdjuren.

Jag tycker verkligen inte om att det mörknar så tidigt. Men får försöka tänka att det blir ett vackert sken också inomhus. Jag vill att det ska vara ljust jämt. Vill aldrig mörklägga sovrum för sömn. Vill att det ska vara ljust hela nätterna eftersom det är då jag funkar bäst.