Andreas och jag har typ tävlat i att vara kortast mot försäljare i dag. Jag sade till Com Hem att jag absolut inte vill ha några gratis filmkanaler i tre månder för jag är inte ”en sån som lever för TV-soffan” utan jobbar hellre. Då blev han sur. Alla försäljare är lättstötta.

http://i48.photobucket.com/albums/f232/eileeninpleasanton/Donuts.jpg

Jag har blodsockerfall + tycker synd om mig själv. Nu fantiserar jag om besök på Dunkin´Donuts. Paradiset på jorden. Jag skulle sluka var och en av de där med kärlek.

Jag blir sjukt provocerad av människor som inte verkar ha särskilt mycket att göra. Typ ett jobb. Och klagar över hur mycket det är. Läs EvaEmma, hon tycker lika. Få fingrarna ur för fan.

Jag är irriterad. På två saker. På mig själv för att jag trots min fina almanacka och min idoga läsning av mejl fuckat upp min lördag. Trodde att jag hade en ärlig chans att gå på scrapmässa i Bomhus och har ett längre tag fantiserat och drömt om vad jag ska köpa. Så inser jag att jag kanske inte kan det och lägger ett mejl för att dubbelkolla, och jag hade haft rätt från början enligt det mejlet. Sedan visar det sig att jag inte alls hade det så nu kan jag inte åka till det enda roliga (på fritiden) jag hade tänkt göra på länge.

Två gånger har jag nu på grund av att saker kommer emellan fått ställa in en träff med Eva, då vi bara ska ha kul. Partisaker. Alltså, Partiet får lugna ner sig lite. Jag vet att när Partiet kallar ställer man upp. Och jag gör alltid det. Är på plats i tid och tycker nog att jag gör min del. Trots det verkar inget räcka, inget vara nog. Jag vet att INGEN styr över de situationer som dyker upp, men jag tycker att partiet har fel kultur. Man ska träffas jämt jämt jämt. Det tråkiga med dom träffarna är att de tar alldeles för lång tid för att en grupp medelåldersmän tycker alldeles för mycket om att höra sin egen röst. Det välkände fenomenet har slösat bort otroligt mycket av min värdeulla tid. Har de själva inte har någon rolig fritid att värna om?  Jag vill göra alla möten, men jag vill ha valfritt kul med. Nu är det nästan inget valfritt kul.

Att det varit lite kyligt några dagar nu har varit ett problem. För jag har haft för tunn jacka (även om den inte var papperstunn mot slutet) och för lite vantar. Men i morse hade jag min underbara Tensonjacka (den är en av mina bästa vänner) och nu är allt perfekt. Myskylig luft men jag är varm.

I dessa temperaturtider blir min kropp som fnöske varför det är extra viktigt att smörja in min annars fnösketrossa kropp efter dusch. Det betyder att det kommer att gå extra mycket hudkräm framöver. Men det är trevligt, att kanske botanisera bland hyllorna efter nya grejer. Men visst, okej… jag borde nalla på lagret först. Men av någon anledning är det inte riktigt lika kul.

Nu lyssnar jag på Kate Nash, och funderar på Markus som fixar med bilen. Och så åker jag tåg. Svarar mest på mejl

Ja, så här kan de se ut, farbröderna som huserar i SJs lounge på Centralen i Stockholm. Jag åt några snabba digestive med phillyost innan jag kom på att det var dumt för jag var inte hungrig. Då gick jag och köpte några böcker för att roa mig större.

Kolla örat. Jag gillar hundar med speciella öron bäst. Och kolla min klänning. Värsta nice. Och min fina röda anteckningsbok. Nu ska vi ha möte om den interna kommunikationen.

-Afrika är det land det finns mest fördomar mot!

Kvinna på tåget berättar stora sanningar för vänner. På ett ironiskt sätt. Utan att förstå det.

Från Ordning & Redas hemsida

Sitter och funderar på det livsavgörande, stora almanacksvalet inför nästa år. Den här gröna ser vacker ut. I år har jag en lika i guld. 2008 var den ljusblå. Men man kanske skulle variera sig. Fast jag gillar den här för uppslagen ser ut precis som jag tänker och det är gott om plats. Jag har valt att ha många saker på gång för jag älskar att göra grejer och jag är en förbannat viktig person.

Det är mossgrönt som gäller. Eller. Eller så använder jag det pysselkit som jag beställde från USA och pysslar ihop en egen. Tyvärr tror jag inte den kommer att bli alls så stabil (men galet söt) för jag har i princip alltid min kalender med mig. Suckar alltid tungt när folk går på möte UTAN sin planering. Orutin.

Det är nu knappt ett år kvar med den sittande regeringen. En regering vars senaste budget fortsätter att hålla vad de lovat. Mer åt de som redan har.

Vi vet att de som i dag inte har något jobb har fått sämre villkor. Enligt Moderaterna handlar det i själva verket om att de är hjälpta. Men vilka jobb? Den arbetslöshet vi har nu förväntas bli ännu värre. Köerna till socialkontoren blir längre. Alla kommuner, utom rikets mest priviligerade, rika överklasskommuner i Stockholm, spränger budgeten för ekonomiskt bistånd. En del av det handlar om att människor som inte fick sina utgifter att gå ihop med inkomsterna valde bort a-kassan som borgarna såg till blev mycket dyrare än innan de regerade. Ett val att på kort sikt minska belastningen på hushållets minuskonto jag kan förstå. De människorna är nu när de inte längre får jobba sina timmar, inte får sitt vikariat förlängt  hänvisade till socialbidrag.

Kostnaden lämpas lämpligt över på kommunerna. Som enligt regeringen har fått gott stöd då de pytsar ut miljoner efter miljoner för att rädda upp kommunernas många gånger kniviga situation. Vilket skämt. Med detta lockas många invånare att tro att regeringen är en räddande ängel. Nu behövs inga åtgärder med sammanslagningar av skolor eller neddragningar på personal inom omsorg. Jo, det behövs. Man kan inte jobba så kortsiktligt. Alla prognoser visar att skatteunderlaget i kommunerna kommer att fortsätta att sjunka och det måste man lokalt ta ansvar för. Det vore oansvarigt och kortsiktligt att inte nu göra strukturförändringar som behövs för att klara sig någorlunda de kommande åren. När regeringen då viftar med en säck pengar som täcker någon liten lucka nästa år är det att lura medborgarna att tro att detta inte innebär förändringar. Det tar tid, på grund av uppsägningstider och annat att ställa om en stor verksamhet, så det måste fortgå. Trots trolleripengar.

Dock är det självklart så att det är bättre att få dessa pengar än inga pengar alls, för fallet dämpas en aning. Men att fallet fortsätter står bortom allt tvivel. Att regeringen lägger ut dimridåer är inte snyggt.

Ingen vill mista jobbet, alla människor vill ha den frihet som en inkomst ger. Det betyder att arbetsmarknaden måste ha tydliga spelregler så man inte missgynnas för att man är gravid, sjuklig eller gammal. LAS är en viktig del av det. Centerpartiet hackar på LAS så fort de kommer åt. Hävdar att det hindrar ungdomar från att komma ut i arbete. Det är ett felaktigt sätt att sätta grupper emot varandra på arbetsmarknaden. Det är precis lika lätt eller svårt som innan att anställa ungdomar i dag som det var för tio år sedan. Det de egentligen företräder handlar om att företagaren fritt ska få göra sig av med obekväma medarbetare som stör verksamheten. Kanske är de fackligt aktiva, kanske går de igenom något svårt i livet och inte är högproduktiva just nu. Centern talar aldrig om vad alternativet till LAS är. Nämligen arbetgivarens godtycke.

Det är en olustig blandad kompott som den här regeringen bjuder på, men i grunden handlar allt om samma sak. Att värna om de sina. De skapligt rika medborgarna som inte har någon lust att solidariskt dela brödet med de som är hungriga.

Ledare publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten i går.