Handlingarna inför s-kongressen. Ett antal häften. Jag ställde ett colaglas där som referens. 7.8 kg stod det på paketet. Det var inte det värsta. Det värsta är att man inte kan hämta paket fram till tolv på kvällarna. Jag vill ha dygnetruntservice på allt.
Att vara på fisketävling istället för att vara på gårdagens möte var tydligen okej. Då hade det nog varit okej för mig att gå på scrapmässa också. Det ska jag komma ihåg.
Pierre tipsade mig om spetsig person. Allra bäst är det hon skriver i den korta presentationen om sig själv:
Jag heter Sonja och är 24 år. Jag är socialt inkompetent men det märks inte här, det här är en blogg.
Jag önskar jag hade kommit på det själv. ”Träffa nya människor” tycker folk är roligt. Jag tycker inte det är skoj alls, bara jobbigt. Jag tycker om människor mest när vi är lite bundis. När jag vet vad de går för. Innan är allt ett problem.
I somras när jag skrev om jakt och jägare i en ledare fick jag ett antal hatmejl. En hel del ifrågasatte vad jag som citybrud egentligen kunde om landet. De första 20 åren av mitt liv så bodde jag med den här utsikten som jag visat tidigare också. Så här såg den ut i morse, regntung. Det är riktig skog man ser. Där det bor djur. Kanske en björn.
Krog i Söderhamn gör reklam för alkoholfri drink.
Lillasysters rum.
-Hänger man in kläderna i garderoben är det inga problem!
Sover jag? Knappast. På väg vill ombudsträff i Söderhamn. Grattis Elin.
Jag är inte entusiastiskt om mobilen. Jag har klämt mig på den tre gånger, den är seg och knapparna är jobbiga. Dessutom, trots att jag trodde jag sparde på rätt sätt får jag tillbaka en massa gamla kontakter och förlorar nya.
Anna, Lina, Mamma, Peter, Ellinor, Sergio… plötsligt är era fräscha nummer inte längre hos mig. SMSa och skicka kontakter som du vill försökra mig om att jag behöver. Det kan ju vara lite blandat. Skriv Hej! Och ert namn bara så är ni tillbaka igen. Jag skulle bli gladast.
Nu är jag surast.
Från: http://aehandmade.files.wordpress.com/2009/01/l1000198.jpg
Jag skulle så gärna vilja vara bra på att sticka (kan jag det allra enklaste) och virka (kan inte ett skit). Men vem ska egentligen lära mig? Mamma kan allt. men av någon andledning kan hon omöjligt lära mig. Det blir oftast bara konstigt. Vi pratar olika språk liksom. Problem!
När jag får sådana här papper vill jag ha en personlig assistent. Någon som kan berätta för mig om min pension. Vad händer om jag inte väljer nåt här? Då kasnke jag får leva på kanter i ålderdomen. Nu ser jag en ljusning eftersom jag fått tips på Susanne om en bra bankkvinna. Marianne är inte klockren för mig. Vi connectar inte.
