Författararkiv: Elin Lundgren

Tid till protokoll

Skriver protokoll på tåget. Lagom och viktigt. Eftersomd et är så långt längtar jag efter att kunna dra ut det på papper för att korrläsa där och sedan göra ändringar.

Dimmiga landskap här norr om Uppsala.

Hungrig är jag också. Får grabba något på vägen sedan när jag är på G i Stockholm. Varför har jag slutat äta frukost hemma? För att reducera morgontiden. Dumt, eftersom jag somliga dagar, som i dag, inte går hemifrån tidigare än när jag åkte till Valbo.

Dagen efter

Jag har precis vaknat. Nöjd över att gårdagen är över. Fortfarande lite bearbetandes somliga av inläggen från mötet. Sur över att GD som har de typ de snyggaste bilderna på mig i lager hittat någon häxbild. Ska tvätta i dag. Det är ett mission. Stort behov. Annars är det bara förbannat sunkigt.

Fantastiska hästar

Som av en slump hamnade jag framför Globen Horse Show. Jag är inte typen som vanligen får tårar i ögonen, men nu var det fullt av dem. Killen som bemäästrade ett gäng vackra skimmlar med rösten. Den lilla maskothästen som var minst lika duktig som sina stora kompisar. Och den kontakt hästerna hade med sin människa.

Det är så djur och människa ska funka.

För vems skull ska djuren ha det bra?

En träff ska till om hur konsumenter kan garanteras gott djurskydd. Som om det egentligen är för köttätarnas skull djur ska ha det bra. Det är väl för djurens egen skull?

Djurs liv betyder något för djuret. Det är för djuret det är viktigt att ha ett bra liv.

Skönt att Swedish Meats ordförande säger baj baj. Det är starkt i det svaga.

Det är jag med dålig hållning


Valkonferens i Bollnäs avslutad. Det tog hela dagen det. Gick upp sex. Hemma sex. Träffat massor av roligt folk. Riksdagslistan är satt och jag är nummer fyra på den inför valet 2010. I dag har vi fem platser i riksdagen. Nästa år siktar vi högra än så, så det torde innebära att jag nästa höst får lägga om riktning (igen).

En sak jag ska försöka ändra på att kräva lite gott fika på konferenser, alla konferenser.

Ilskan under torsdag kväll

Tillfället då jag igår förstod att jag verkligen var okej och kunde jobba idag var under Debatt. Jag blev ett monster av att se och höra de här två tanterna som vanligen fångats av Ullareds kameror och som jag tror jag sett en gång. Dels arg på programmet för att de valt ut tanterna att komma för att de visste att de skulle representera inget. Ingen omtanke om vår gemensamma miljö. Dels skitarg på tanterna för att de faktiskt seriöst säger att det tre månader gamla barnbarnet får väl lösa problemen. Och fnittrar åt det.

Det är då jag tar mig för pannan och dånar.

Ungefär som när jag var på besök i en liten småstad som jag har stark anknytning till och två tjejer bakom mig i kön på mataffären berättade för varandra att de då aldrig tittade på nyheterna. Deras mamma fick berätta för dom om det hänt något viktigt. Som av en händelse kände jag igen tjejerna vilket betyder att de är runt 30. Deras mamma får upplysa om världen… Min mamma var som av en händelse med och tittade på mig med något stirrigt i blicken för hon visste att det där är något jag blir genuint förbannad över. Men jag höll mig i skinnet jag. Precis enligt alla sociala koder som finns.