Det var en helvetesmånad. Det var så många saker som bara vällde över mig. Det var en sådan proppfull kalender. Jag var riktigt sjuk några dagar. Jag åkte hit och dit, inte när jag var sjuk. Det var många och långa möten. Det var nationella prov. Det var valarbete. Det var panik kring de egna studierna. Det var mycket ledsenhet och det var mycket skratt också.
Det var maj 2024. Det bara blev så.
Nu är det juni. Några saker har redan blivit bättre. En del bleknar. Saker färdigställs. Bockas av. Sommarlovet är närmare.
Kan inte med ord beskriva hur bra den här långhelgen som just passerade var. Verkade vara exakt vad jag behövde.
Människor. Djur. Natur. Varje tågtimme var värd det när jag först åkte norrut och söderut.
Mindre än en månad tills mina fantastiska elever går på sommarlov. Det är vad jag kallar upplopp. I morgon nationella prov i matte. Jag är laddad. De är laddade.
I dag hade vi också styrelsemöte med S i Gävle. Gillar då att möteslokalen ligger ett hus från jobbet så lätt att växla mellan.
Jag håller i vårspringningen för att vara fräsch hela upploppet (who am I kidding?)
I kväll laddar jag för morgondagens seminarium om Ellen Key samt Siljanskolan. Sliter på i lagom takt med genusuppsatsen. Har prokastinerat lite väl mycket. Magiskt brukar det lösa sig i slutändan (dvs jag löser det magiskt).
Obs! Det här är mitt talarmanus. Delar är därför skrivet på talspråk. Jag brukar göra så.
Första maj. Den internationella arbetarrörelsens dag. Vad förväntar man sig av ett förstamajtal?
När jag gör ett hopkok av alla jag hört är det de vanliga slagorden. Frihet. Jämlikhet. Solidaritet. Demokrati. Lite slängar mot de politiska motståndarna förstås.
Så först tänkte jag, kanske ska jag säga nåt helt annat. Lyfta nåt smalt men viktigt.
Men jag ångrade mig. Det är första maj! Det är ju just den dan som vi ska prata om jämlikhet. Det är då vi vill känna att vi inte är ensamma om att vilja forma ett samhälle som vilar på solidarisk och jämlik grund. Ett samhälle där alla människor ryms och allas förmågor tas tillvara. Där alla får den hjälp de vill ha och där alla vill bidra efter förmåga.
Ja, jag säger saker med flit som ur ursossiga. För att det är det ursossiga jag vill åt. Det är det ursossiga som många efterfrågar.
Men när dom saknar det, tror dom att dom kan hitta lösningen nån annanstans. Det stämmer inte. Vill man ha mer sossigt måste man rösta sossigt. Minns det när ni ska lägga er röst till EU-parlamentet när valet är den 9 juni. I det här talet ska jag ta upp tre sossiga grejer.
Tidigare i år kom Oxfams rapport som sa att de fem rikaste männens förmögenheter har mer än fördubblats till summan av 9 tusen miljarder kronor. Detta sedan 2020. På bara några år.
Samtidigt som denna exklusiva grupp av superrika växer, kämpar nästan 5 miljarder människor, 60 procent av världens befolkning, för att klara sin försämrade ekonomi.
I Sverige vet vi att ensamstående föräldrar nu börjar ta av barnens sparpengar för att klara de löpande utgifterna. Och ta dyra lån för att klara matkostnaderna.
Det är en antijämlikhet som breder ut sig. Samtidigt är skatter det fulaste som moderater vet. Det är obegripligt.
Världens rikaste man är Elon Musk. Just nu kämpar IF Metall mot Musk företag Tesla. Det är ett blankt nej till att teckna kollektivavtal. Elon Musk. Världens rikaste man. Säger nej.
Kollektivavtalet ska ses som ett golv för villkoren, inte ett tak. Hur många företagare har vi inte hört säga som skäl till att de inte vill teckna kollektivavtal, att de har så mycket bättre villkor? I så fall borde det inte finnas några hinder … Men det är förstås för att en anställning utan kollektivavtal gör att man kan behandla arbetare mer som man vill.
Men världens rikaste man, han vill inte att anställda i hans företag ska garanteras goda rättigheter på arbetsmarknaden.
Att vara världens rikaste men inte acceptera hur svenska arbetsmarknad är tänkt att fungera. Girighet är en dödssynd, och Elon Musk kan absolut få personifiera den. Allt stöd till IF Metall.
Och gällande arbetsmarknad vill jag prata om en arbetstidsförkortning. Digitalisering och robotisering som jag är en stor vän av, behöver komma oss alla tillgodo. Om vi blir bättre på att utnyttja tekniken måste vi väl få utväxling i självaste livet?!
Att få mer fritid, mer sovmorgon, mer tid att läsa böcker och gå på upptäcksfärd med barn i naturen och spana in fåglar. Vi vet att många människor i dag upplever en stor stress när de försöker få ihop livet, och någon timme färre på jobbet skulle ge stor skillnad i livskvalitet för de flesta.
Men vi måste jobba, vi har inte råd med annat? De flesta som säger det är inte personer som själva är de som tar hand om äldre, som undervisar i skolan eller tar emot nyfödda. Det är oftast personer vars ekonomi inte raseras om deras barn blir sjuka, för de kan jobba hemifrån och lätt styra sin arbetstid. Ingen som jobbar i hemtjänsten kan någonsin arbeta hemifrån.
Jag är alltså helt för alla tekniska framsteg. Men också för att dom framgångarna måste fördelas jämlikt. Inte bara vissa ska kunna dra nytta av det, och ett sätt är alltså arbetstidsförkortning.
Nej sa man också vill varje veckas nya semester. Med manmenar jag moderaterna. Nej till 40-timmarsvecka. Nej till a-kassa. Nej till sjukförsäkring. Det var också helt omöjligt. Tills det inte var det.
Jag vill som sista grej lyfta en fråga som ligger mig nära. Efter min tid i riksdagen har jag valt att återgå till min profession som högstadielärare. Världens bästa jobb. Jag undervisar i så kallad särskilt undervisningsgrupp för unga som har olika NPFer som orsakar trubbel i vardagen, tex autism och ADHD. Jag ser hur en del unga och deras vuxna har oerhört ansträngda situationer. Barnets behov av en skolgång som funkar för dom är något som många vuxna verkligen får kämpa för. Det är turer till HAB och BUP och diverse utredningar. Det tar tid. Det finns begränsad sorts stöd och hjälp att få. En del familjer har riktigt riktigt kämpigt och det sliter på familjerna.
En del föräldrar kan inte arbeta för att dom hela tiden måste vara en back up för sina barn.
Det är helt klart att skolor måste bli mycket bättre på att möta alla barns behov. För en del är det att vara en cirkel som ska in i en kvadrat där hela vuxenvärlden signalerar ”snälla var lite mer kvadrat så blir allt så mycket enklare”. Men en cirkel kan aldrig bli en kvadrat. 90 gradiga vinklar blir inte rundade utan att man våldför sig på dom.
För detta behövs resurser. Jag har svårt att se att kommuner själva kommer att kunna finansiera det som behövs för att anpassa skolan efter eleverna istället för tvärtom. Då behöver vi en regering som vill göra stora satsningar på välfärden. Det är inte hållbart att tro att alla kommuner kan lösa detta på egen hand. Därför behöver Sverige och Ockelbo självklart en socialdemokratisk regering så snabbt det går.
Med det vill jag tacka för mig och önska oss alla mer sossigheter!
Jag har såsat det här påsklovet. Kanske lite mer än jag borde ha gjort för nu ser jag kommande veckor och allt jag behöver göra torna upp sig. Jag får skylla mig själv.
Men i går hade jag verkligen tänkt studera ganska mycket, men min mamma satte effektivt P för detta. Hon ringer och väcker mig vid halv nio och berättar att Bertil är lite krasslig och kan inte åka med henne till Stockholm för att se Rolf Wikströms 75-årskonsert på Nalen och sen bo på hotell. Hon behöver en vikarie och kan det vara jag? Ja, det kan det ju förstås. Så efter en lunch med en kompis, som får mig att känna mig upplivad, sitter jag på tåget söderut. Vi ses där nere och fikar innan allt sätter igång.
Det var en tre timmar lång konsert med Roffe och hans vänner. Mycket instrument. Mycket historia. Kul för mig också. Det finns också en spännande historia om min mamma och en ost. Känner ni henne, fråga själv.
Gick upp halv åtta för att åka från huvudstaden till Söderhamn för att vara ombud på IOGT-NTOs distriktsårsmöte. Blev lite sen med de här spontanta Bluesplanerna, men det var som att de hade väntat på mig. Så roligt att träffa folket där också.
Kom hem igen runt halv sju. Hoppade kvällskulet, just för den där högen av grejer att göra jag skrev om. Så nu har jag förberett insatserna jag ska göra i morgon. Känns stabilt.
Innan jag sover ganska tidigt ska jag sluka mer Aristoteles inför ett seminarium i veckan.
Alldeles snart är påsklovet över. Jag kalasade i alla fall en massa i Söderhamn under påsken, och det är jag glad för. Och att jag sovit och läst mycket.
Den gavs ut ett antal år innan man kunde visa en modell över vad DNA är och mer precisa teorier hur det fungerar. Det gör att kapitlet om cellen lite annorlunda jämfört med i dag. Och inget i boken handlar om ärftlighet och hur man kan räkna på sannolikhet för ögonfärg hos avkomma och sådant som vi poppis gör i dag. Jag lär mig att te inte spelar någon större roll som folknjutningsmedel i vårt land men får en rejäl duvning i vad koffeinet gör med oss, liksom alkoholen och tobak. Klassamhället lyfts fram ”Ehuru även drinkaren ur de bättre ställda samhällslagren blir en pina för sin omgivning, kommer just dessa befolkningsskikt jämförelsevis sällan i beröring med de svåraste verkningarna av rusdrycksmissbruket. De bör därför vakta sig för att underskatta detsamma”.
Men jag är såklart mest intresserad av kapitlet som heter ”Fortplantningsorganen”. Det är alltså kapitlet som står emot dagens begrepp: sexualitet, samtycke och relationer.
Jag noterar att detta står att läsa om mens: ”Uteblir befruktningen, går ansvällningen tillbaka, blödningar inträffar i slemhinnan som avstötes. I allmänhet äger detta rum mellan två ägglossningar och kallas reglering eller menstruation. Den pågår vanligen under 3-4 dagar. Om ägget befruktas, upphör regleringen och uteblir sedan under hela havandeskapet.” Det saknas en del värdefull information. Som hur ofta man har ägglossning, hur mycket blod som kan komma, att man samtidigt kan må skit eller hur man kan fånga upp blodet vilket väl var mer begränsat back then men en väldigt relevant del av menstruerandes liv.
Det här är ett stycke jag tycker är särskilt fantastiskt:
Tilldrar dig uppmärksamhet med växande styrka! Men idrott och friluftsliv kan i alla fall rädda oss!
Metoder för att förebygga befruktning sägs aldrig går att lita på, men inget om vilka metoder det kan vara. Vid den här tiden fanns väl i princip avbrutet samlag att tillgå och det är sant att det inte är särskilt tillförlitligt. Det var ännu länge tills både p-piller och kondom kom och gjorde hela skillnaden.
Så en riktig redig moralkaka om att avstå från samlag när man är ung. ”Man bör ha klart för sig, att avhållsamhet under den period som förflyter från könsmognaden till den tid, då man kan bilda ett hem visserligen för mången kan tyckas medföra vissa svårigheter och obehag men att den är oskadlig och att svårigheterna är mycket små i jämförelse med de lidanden, ofta för alla parter, som tillfälliga könsförbindelser kan föra med sig.”
Nästa moraliska grej handlar abort. Det tilläts i Sverige 1974. ”Man bör känna till att försök till fosterfördrivning ej blott ur moralisk synpunkt är fördömligt utan även enligt svensk lag är belagt med strängt straff. Fosterfördrivning medför även stora risker för liv och hälsa”.
Hela det ganska korta kapitlet avslutas med en käck uppmaning:
”Man bör därför söka avhålla sig från tillfälliga, för tidiga könsförbindelser och i stället med all den energi och entusiasm man i unga år är mäktigt arbeta på att bygga upp sin framtid och lycka tillsammans med den, man en gång i livet kommer att välja till kamrat och följeslagare genom livet.”
Det finns förstår inga skrivningar om något annat än heterosexualitet, inte ens varningar för annat. Jag gissar att inga sådana griller skulle lyftas fram i ljuset.
Det finns heller inga som helst beskrivningar på hur samlag/sex skulle kunna gå till. Däremot de klassiska, tecknade genomskärningsbilderna av könsorgan. Jag tror därför att många unga människor lämnades med rätt stora frågetecken.
Givetvis andas heller inget om att man kan välja bort relationer och familjeliv. Det förutsätts att alla ska vilja hitta sin enda följeslagare. Men vad händer om den visar sig vara en dålig kamrat efter en tid? Inget om det. Ingenting om sexuella övergrepp.
Några få sidor i boken visar att vi har kommit väldigt långt sedan 1947. Men det finns mer att göra, särskilt globalt sett, för en god sexuell hälsa för alla och rätten att leva sina liv så som man själv önskar. Och givetvis, hur ingen ska ge sig på andra utan samtycke.
Det här uttrycket ”bjuda på sig själv” är jag inte så mycket för, men jag antar att det betyder att inte vara så stel. Men är man sel så är man väl?
Inte så mkt utrymme för det i skolan och jag sminkade mig i morse!
Blev en bra dag i skolan med eleverna och jag tog mig tid att göra viktigheter som att bära tillbaka grejer vi lånat upp till NO-salarna åt både mig och min kollega. Konstigt att sådant får mig att känna mig så nöjd.
Handlade lite efter jobbet ifall några små påskkärringar skulle komma förbi och det gjorde det faktiskt. De fick välja på olika tablettaskar och godisstänger.
Trodde väldigt länge att jag hade föreläsning i kväll. Vet inte varför jag trodde att någon skulle ha lagt obligatoriskt plugg på den skärtorsdag men jag är så att säga alltid redo. Men som en kompis sa, en oföreläsning är bästa föreläsningen. Fått det absolut finaste påskäggen. Besked om högsta betyg på första kursen på pedagogikprogrammet. Så nöjd. För det var lite svårt.
Så istället gjorde jag sådant jag tidigare brukade ägna söndagskvällar åt (och väl fortfarande gör). Den klassiska rensningen. Mejl som inte blivit åtgärdade på något sätt. Ta bort. Svara på. Vidaresända. Ge förslag på vigseltider. Whatever. Nu känns det sinnet rent.
Min plan för kvällen är att ligga i soffan och titta på Oppenheimer. Äntligen.
Jag har förstått att det finns starta åsikter kring att använda veckonummer. Det vill säga starka negativa sådana. Det är från personer som inte arbetar i skolan och personer som inte har barn boende varannan vecka. Där är udda och jämnt superviktigt. Plus lovveckor och sånt.
Hur som. Den här veckan har det varit roligt på jobbet. Jag har gjort en del pluggande, blanda annat det sista på första kursen på magisterprogrammet. Roligt! Det har varit nämndsmöte och arbetarekommunens årsmöte och styrelsemöte med bostadsrättsföreningen hemma hos mig. Jag har reviderat lite. Det har varit flera tillfällen med middag ute, vilket jag uppskattar mycket. Både mat och sällskap.
Nu är det dags för sista veckan innan påsklov. Våren är en härva av lov och långhelger i år. Men jag säger ALDRIG nej till sovmorgon så jag kan hantera det.
I morgon är det fullmäktige. Därför ska jag gå och sova nu så jag är redo för diskussionerna.
Målet var att ta det lugnt. Och det har jag absolut gjort. Flera dagar i Norrala med barn och djur och systrar och föräldrar.
En kväll var så stjärnklar att den kändes fejk. Fantastisk.
I fredags hade jag långsittning med vänner, mat och pyssel. Jag filade på lite kuvert. Det var väldigt roligt. Tre skolnördar.
I går var det upphämtning av allt pluggande som inte blivit under veckan och det är så genuint skönt att trycka på ”sänd”. Har enligt plan sovit mycket också. Släckt läskigt tidigt. Lyssnar på saker.
Jag gillar ju jobbet men har noterat att det är fyra arbetsveckor kvar. För min del, med lediga dagar/nåt kf-möte som plockar en dag betyder det 14 arbetsdagar innan skärtorsdagen kittlar oss. Sen är det bara en rätt snabb rusning kvar av vårterminen med alla röda dagar och så vidare. Förstår inte hur jag ska hinna undervisa om ALLT JAG KAN.
Känslan i fredags när jag gick från skolan och hade sportlov var jätteskön! Inte för att det inte är kul på jobbet, utan för att det är fantastiskt att ha många möjligheter till sovmorgon framför sig!
Just om jobbet tänkte jag att det fortfarande är som en kul hobby jag tyvärr måste gå upp tidigt till. Som när det är partihelger eller ridläger. Svinkul men synd att det börjar så tidigt.
Har jag något roligt att berätta om februari hittills? Först tänkte jag nej, men sedan kollade jag lite i kalendern och tänkte ja.
Jag har varit på bio och sett Stockholm Bloodbath och Den sista resan. Båda bra, men väldigt olika. Men ni kan vänta tills de går att se på nån streamingtjänst om ni inte vill till bion för popcornen. Jag var på bio en fredag med syskonbarnen. Det var också popcorn! Roligt att Brynäs vann. Det verkar de göra rätt ofta nu. Jag har sett en föreläsning om skolsystemet med Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans. Att sedan följa den här Akelius_Academedia-grejen blev absurt och intressant. En vän och jag var och tittade på stand up med favoriten Fredrik Andersson, åt gott innan. Höjdare förstås.
Jag och Eva hostade en ”Hälsingefest” kvällen när Engmans kapell tävlande i mellon. Så kul var det och jag kittade mig absolut den kvällen. Örhängen, halsband, kofta.
Det har givetvis också varit möten av olika karaktär. Det här är från i måndags när vi hade kommunfullmäktige. Ja, jag hade sovit med flätor i håret på natten. Jag gör det ibland. Det är typ omöjligt att få en okej bild från talarstolen när den tas in action.
Förra veckan lade jag också hela lördagen på att prata ledarskap med socialdemokrater i Hälsingland. Större delen av tiden gick åt till själva resan och som vanligt har jag inget att tacka SJ för när allt jag vill är att komma hem. Det kan inte finnas nåt värre än Hudiksvalls väntsal. Men det var väldigt roligt prat och många trevliga att träffa.
Vi tog med oss våra elever för ett besök på länsmuseet och tittade på vad de hade att erbjuda. Jag gillar fortfarande att fota mig tillsammans med konsten och skojiga filter.
Det det känns som att jag gör mest av allt är att plugga. Och konstigt vore det annars eftersom det är vad som räknas som min hundraprocentiga sysselsättning. Jag kämpar på kan man väl säga. Jag säger inte att pedagogiken är helt lätt, det säger jag inte.
I de här årsmötestiderna är det också mycket fix med revisioner och verksamhetsberättelser och annat gos. Upphör inte än på ett tag det.
Gick förbi bokresan och grabbade tag i några bakböcker. Ty drömmeri om socker och fett tar inte slut.
