”Omvärldens tyckanden. Ska jag utsätta mig för dom?”, undrar Julia Dufvenius i slutet av boken hon och hennes man ändå skrev. Välkomna till vårt äktenskap.

Julia är förstås Glappet och en duktig skådespelerska. Hon och Christopher Wollter, som jag inte hade en aning om vem det var, har skrivit en bok om hans sexmissbruk. Få som levde i Sverige förra veckan kan ha missat det. Det var Skavlan och tidningar och nyheter och allt möjligt. Wollter säger att han MÅSTE skriva boken. Min analys säger att vi hade klarat oss bra ändå. Jag är beredd att dö på kullen om att resa bara är en geografisk förflyttning, och inte viktnedgång, personlig utveckling eller ta sig igenom ett missbruk. Så givetvis berättar dom det här som om det vore en resa.

Relationer. Det kan vara heaven and hell. Ja, vi tittar på dom ur våra erfarenheter. Svårt att göra sig fri från det. Jag tänkte när jag såg Skavlan att jag absolut inte ska läsa den här boken. Så jag vill betona att det har jag absolut inte gjort heller, jag har lyssnat på den. Som jag gör med det jag inte tycker är den viktigaste litteraturen. Rätt gjort av mig.

Oj, vad de gått i terapi de här människorna. Jag kan inte annat än beundra Julia för att hon lagt all denna tid på just det, för att kunna laga sin relation. Varför är han så speciell ”Stoffe”? Varför är hon beredd att genomgå allt detta. Bära sin egen och hans omtalade skam i åratal. För skam har ju huvudrollen i den här boken. Med alkoholglasögonen på noterar jag också att mycket skit kanske inte skett om han valt bort den. En trigger som den tydligen är. Boken svarar inte på varför han är värd alla de här uppoffringarna från henne. Jag förstår också. Man vill att det ska funka. Så man gör våld på hela sig själv. Ställer upp på skit man vet är fel. För man VILL.

Nu vet jag en väldig massa om Dufvenius och Wollter som jag inte ville veta. Men jag har inte lärt mig något nytt på generell nivå. Människa som inte klarar att i tid ta itu med sina problem, utan det går ut över andra. SKAM! Känslan är att om man nämner skam tycker folk synd om en och så är det ändå lite mer okej. Wollters pappa, osympatisk.

Någon slags äckel också. Över mig själv. Varför lät jag mig svepas med i den här vågen när den rann över Sverige i september 2025. Jag har väl egentligen annat för mig än att ta del av andras juicy missbruk och behandling. Men känner jag skam över det? Nej. Jag ångrar mig bara.

Ni behöver inte läsa boken. Den var inget kul. Deras historia kommer inte att lära många andra någonting. De som behöver läsa boken kommer inte att göra det för de tycker inte att de har några problem. Så ser ofta missbruk ut.

Jag känner mest att det är jag som utsatts för Dufvenius och Wollter, inte dom som utsätts av mina tyckanden.

Jag har fyllt år. Jag åkte hem till Norrala och hängde där efter jobbet och det var jättekul. Någon dag sedan var jag tillbaka i Söderhamn för punkfestival. Tog knappt bilder. Det var många jag kände där och musiken var bra. På bild är Fruktansvärld.

Om det var att jag hjälpte till att snyta barn på födelsedagen eller om det var punkfestivalen är oklart för sedan inträdde sjukdom. Feber är en kamp jag ger upp på direkt.

I dag var jag tillbaka på jobbet och det kändes skönt att hänga med elever och kollegor igen. I dag byggde vi ägglandare, och testade dem från femte våningen. Alltid en favorit. De flesta äggen höll.

Sedan jag kom hem har jag börjat kolla Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Jag gillar den. Klarar övergången från bok. Jag har också jobbat framför detta, bland annat med att färglägga en dinosaurie.

Det händer också så mycket i världen, av dålig karaktär, så det känns svårt att hinna omvärldsbevaka.

Fick mango av Eva förra veckan, och jag åt just en stor en till middag. Så gott.

Härom dagen skrev jag ett inlägg om skolmat på Facebook. Jag har aldrig skrivit någon som fått den här spridningen. Jag har tappat kontrollen. Det var ett heltidsjobb i går att försöka svara på grejer. Men det får leva sitt eget liv nu.

”Vet du vad ledarskap innebär, Lord snow?” frågar Thorne och svarar själv: ”Att bli klandrad av en massa efterkloka små fittor”. (Kinberg Batra citerar ett avsnitt på sidan 131)

Obs! Jag har själv aldrig sett Game of Thrones (som en kollega sa tidigare i veckan: ”Du gillar ju inte Fantasy. Det är det som är konstigt med dig”) men skrattade av att läsa det precis som Anna gjorde när hon såg det.

Inifrån av Anna Kinberg Batra. Eller Kindberg som jag ser att många fortfarande skriver. Det var ju trixigt där en period med många varianter av hennes efternamn liksom Annie Lööfs och Stefan Löfvens. Som om inget internet finns för att kolla hur det ska vara.

Jag ska skriva om boken, och relatera det till egna erfarenheter och tankar utifrån politik och politiska uppdrag. Allt i världen relaterar man till sig själv och sin egen förförståelse.

Den här boken handlar om Kinberg Batras period som partiledare för Moderaterna 2015-2017. Det finns förstås också en beskrivning av tiden innan det, eftersom ytterst få politiker är med under en tomteblosskort tid. Innan man valts till så här tunga förtroendeuppdrag har man ofta varit around. Ofta. Inte alltid. I de större partierna är min bedömning att det krävs mer än i de mindre, som naturligt har färre att välja bland.

En del i boken är en tyvärr ofrånkomlig del i att vara kvinna. Den om hur man hanteras annorlunda än män just därför. Hur män och kvinnor säger samma saker, men där männens sägningar tas emot positivt. Hur kvinnor måste vara mer populära än män för att räknas. Hur Anna själv angreps som varandes tråkig, stel och robotlik. Ironiskt ändå, med tanke på hur jag uppfattat många män i kostym från alla partier tillgängliga. Hon beskriver hur hon klär sig färgglatt för att inte bli en i klumpen. Ett sätt jag själv ofta använt. Inte någon diskret färg om det är viktiga grejer. Hellre färg eller mönster som män aldrig använder. Nästan alla kvinnor orkar se att det är så här, men män märker det inte för de behöver inte tänka på något särskilt. De bara är. Gör sin grej. Hon beskriver det rakt igenom boken men särskilt på sidan 215.

Ofta återkommer hon till hur socialdemokrater är tränade att attackera moderater eller hur socialdemokrater bara vill ha makten för maktens skull. Så ofta att det blir tydligt att det här är vad de lär sig på MUF-kurser och alla event framåt. De verkar ha sagt det så ofta att de tror att sägningen inte går att ifrågasätta. Att det är ett faktum ALLA håller med om så det är bara att strössla som en sanning. Det stämmer att Socialdemokraterna vill ha makt. Vi vet också vad vi vill använda den till. Att håna detta är lika märkligt av en högt uppsatt moderat som alla som skriver det i kommentarsfält. Vad är hela tanken med att ha ett parti om man inte vill ha makt? Det är ju med makten man kan åstadkomma saker. Jag har förstått att det är en del av den bakgrund som vi just nu ser får Vänsterpartiet att brinna. Ska de ha ett parti som aldrig blir annat än påtryckare från sidan, pga. ses inte som dugliga att regera. Eller ska de ha ett parti som kan hantera makt och därmed på riktigt på något gjort?

I helgen har många städer haft Pride. Piteå, Hudiksvall, Enköping, Örebro och Östersund för att nämna de jag kan på rak arm. Medias kommentarsfält är söndergeggade av främst män, en del med religiösa förtecken, som skriver allt nedsättande de kan komma på. Kommentarsfält måste stängas. Vilket är ironiskt eftersom en del av deras bärande argumentation är att det är väl inget problem med att vara bög i Sverige så varför måste bögar synas? SD kämpar med att politisera detta till en höger- och vänsterfråga för att hävda att myndigheter och Svenska kyrkan ska stå ”neutrala”. Det är både okunnigt och människofientligt, men det har ju aldrig hindrat dom tidigare. Anna skriver bra på sidan 247. ”Jag har aldrig förstått varför det skulle vara mer vänster att få mer makt över sitt liv, för mig är det liberalt. Och när fler och fler familjer bildas på andra sätt än med kyrkovigda, heterosexuella par som får biologiska barn tillsammans, insåg fler och fler moderater att trygghet och ordnade förhållanden för en familj, oavsett hur den tillkommit, även är ganska konservativt. På ett bra sätt.”

Det där hon skriver med att det är lätt att recensera historien när man relativt sett lever i framtiden blir intressant här. Anna skriver en hel del om hur det gick till när Moderaterna närmade sig SD. Hon är själv tydlig med hur hon ser på vilken sorts parti som SD är. Hon funderar också, helt rätt, vad som varit andra partiets rätta behandling av dom rent historiskt. Jag kan bara konstatera en sak, att Moderaternas nuvarande hållning till SD baserat på vändningen partiet gjort lett till att Patrik Stenvard, Moderaternas regionråd i Region Gävleborg kallar dom för sina vänner i ett inlägg där han vill berätta om hur mycket framgångsrikt de gjort tillsammans. Min version är att regionen minskat anslagen till folkhögskolor och studieförbund, håller på att bolagisera primärvården (för att sedan privatisera, han kan inte lova att det inte händer), fuckar upp beroendemottagningarna, inte får styrsel på ekonomin. Detta med stöd av ett parti som själva vill bestämma vilken konst Länsmuseet ska få visa och är direkt HBTQ+fientliga.

Hon beskriver också hur hon får skit för att hon inte snabbt kommenterar en allvarlig händelse. Detta eftersom hon satt på en långflygning och inte visste/hade möjlighet. Eller hur kvällstidningarna vill göra en nyhet att hon var inblandad i en liten skandal när hon bara råkade befinna sig på samma plats som en liten händelse. Ja, herrejävlar för att vara politiker och faktiskt finnas och försöka göra sitt bästa. Med det man vet och med det man är. I en annan situation beskriver hon hur hennes dotter kommenterar den med ”-Det är väl deras problem!”. Jag vill dra en liten parallell här till det minidrama som utspelat sig där jag flera gånger nu fått insändare skrivna om att det är mitt eget fel att människor inte vågat närma sig mig och prata med mig. Jag kan medge att jag känner lite så då. Jag kan inte riktigt ta ansvar för det. Och jag blir både ledsen och upprörd över att jag ska lastas för det. Men jag vet också, som Anna själv får tipset om, att ha många lager teflon. Men ibland går ju teflon sönder, som bekant. Av nötning. I mitt exempel av att det är så beyond dumt att jag knappt kan bemöta det och bara det gör mig irriterad.

Den politiska period som Anna skriver om är precis den då jag själv varit intresserad av politik och också varit i riksdagshuset samtidigt som henne. Det blir en del ”Just ja” när hon beskriver grejer. På både positiva och negativa sätt. Det är alltid av intresse att läsa politiska biografier eller självbiografier. Eller borde vara. Jag tycker jag är rätt insatt i villkoren men gillar att få massor av exempel och tankar bakom sådant som hänt, från de som var med. De som inte är intresserade borde lära för att förstå just hur villkoren ser ut och hur komplext saker kan vara. Oftast väldigt mycket komplexare än vad man tror innan man börjat vrida och vända på en fråga. Ja, det är jättefrustrerande, jag vet. Men man kommer liksom inte ifrån det. Oavsett vad det handlar om. Jag tänker aldrig att någon annan är en fitta. Men jag tänker att det vore fint om de satte sig in lite mer i frågan och hur den hänger ihop med frågor. När jag får veta att det är jag som är fittan. Eller idiot. Eller annan synonym i politikerföraktet.

De sista två nätterna har jag varit i Hälsingland. Jag har sovit och umgåtts. Fått våfflor och ätit på Månses. Klappat katter och hört fåglar.

Mamma lämnade av mig vid tåget och med mig hade jag en iris-planta som jag likt en trädgårdsmästare grävde ner i gräsmattan i kväll så fort jag kom hem. Den är från min syster och kom till henne från mormor så jag hoppas den tar sig hos mig. Så värst mycket omvårdnad får inte mina uteväxter men den kanske är en kämpe.

Hade tänkt ha bara en lugn kväll men så ville vänner ses och hänga på uteservering. Sa först nej sedan ja. Skulle slänga komposten när jag stressade till bussen, men tja, påsen sprack över hallgolvet. Blev trött. Sopade upp. Tog reda på det sent i kväll när jag kom hem.

Sedan har jag då besvarat alla giftaslystna som mejlat om vigseltider men som blivit skickade rakt i skärpmejlen. Ett otyg det där. Nej, jag har inte rutin på att kolla den väldigt ofta. Lyckligtvis var de flesta från senaste veckan. Typ tio stycken. Blev också glad för dit hade också varma tack och beröm kommit för genomförda vigslar.

Nu är det en halvtimme kvar till spöktimmen.

I morgon är det alltså jobbstart. I morgon är också onsdag vilket är min lediga dag! Då ska jag ha höstterminens första nämndsberedning. Går den fort åker jag ändå till jobbet en sväng men den är schemalagd till 15 så.

Bästa med sommaren var mina vänner med två och fyra djur. Sämsta var att det ibland var så varmt att jag ville gråta.

En ungdom tyckte jag skulle köpa de här kläderna så då gjorde jag det! Mycket nöjd att åka på utflykt i dom tidigare i veckan! Det blev blandade saker i Tierp med Markus. Allt är roligare i leoparddress.

Den här veckan inleddes med att jag hade ett barn som övernattade hos mig och vi hade väldigt kul, främst i lekpark. Främst hon. Men jag älskar att kolla på henne. Tisdagens orange vädervarning var ett skämt men det är väl lika bra. Så mycekt regn gillar ingen ändå. I förrgår hade jag min namnsdag och ett gäng vänner kom och åt mina pajer på kvällen. Jag hade gjort blåbär, rabarber/jordgubb och äpple.

I går åkte jag till Sandviken och träffade en vän och hans familj och fick lunch (yey!). Åkte hem och skrev klart en vigselakt och kvällen var helt tuff på Musikhuset med metall-band. Varm också. Överdrivet varm och klibbig. Ingen att klaga till. Fick skylla mig själv.

I dag har jag varit i Stockholm och för första gången på länge kände jag att jag vajbade med stan. Kollade på första timmen av Prideparaden och grät lite över att det går bra! Gick mot nationalmuseet och var glad att vår statsministers bostad var pyntad i regnbågen. Kikade lite på utställningarna och gillade allt jag såg förstås. Fattar inte att jag inte varit där förut. Och så vigseln, vilket underbart par. Förutom brudgummen var två till av mina före detta elever på plats. Fina rackare! Alldeles vuxna och sådär. PÅ vägen tillbaka till stationen var det sol och glada människor.

Nu har jag precis sett en riktigt sliskig och förutsägbar film på Netflix, Jag kommer inte att se My Oxford year igen, I tell U. Detta samtidigt som jag gjorde söndagsadmin redan i dag. Svarade på mejl och skickade in debattartikel och sådär.

Däremot ska jag rekommendera en bok som Elin först rekommenderade till mig. Nudes heter den och är skriven av  Joanna Górecka. Den är rolig och har ett eget, mycket träffande språk som är ofantligt njutbart.

Jag är klibbig hela tiden. För att det är så varmt och ni vet att jag hatar det. I morgon är det orange vädervarning för regn. Vore kul med mer av ett snitt.

Jag har i alla fall varit på ett ridläger! Precis lika bra som det är alla år. Fina hästar och andra djur. Fantastiska människor. Testade att longera för första gången. Förstår svårare än vad det ser ut. Här ser ni mig med Luna. Hon är min vän Elins favorithäst. Otroligt gullig och som ni ser, ett stort personligt uttryck.

Jag och syrran var i Hudik i förrgår och var på Hudikkalaset. I vanlig ordning stod jag där och trallade till Engmans kapell vid midnatt.

En syskonunge sov här i natt. Hennes första gång. Världens roligaste sjuåring.

I dag åkte vi tåg upp så jag lämnade henne till mamman. Därefter hade jag min årliga dejt med två gamla kompisar från grundskolan. Hemma i Norrala. Den här gången inkluderade den pizza.

Stephan mötte mig vid tåget och promenerade hem mig. Det var kul.

Nu ska jag ägna mig år det bästa jag vet. Sova.

Jag och vännerna som jag brukar titta på slott med hade lagt upp en perfekt endagarsrutt med Löfstad slott, Ljungs kyrka och Ljungs slott.

Eftersom ni inte är lika intresserad av Axel von Fersen som jag ska jag inte tråka ut er med detaljerna men jag vill att ni ska veta att det var fantastiskt för mig!

Ett extra stort tack till guiden på Löfstad som gav lite specialvisning, det betydde massor.

Vi hann också med ett musteri, Visingsö, Gränna, Sharpman och Väderstads konditori. Men inte allt på samma dag förstås!

Jag såg en igelkott också.

Jätteslapp. Somnade sent, kanske runt halv tre. Vaknade en dryg timme senare av ett brak. Tänkte jag måste upp och kolla. Såg inget. Fattar att det finns en naturlig anledning som kommer visa sig. Svårt att somna om. Funderade på helt andra saker än braket dock.

Vid elva på morgonen funderade jag på om det kanske var dags att rulla ur sängen. Jag har fixat ett projekt. Att sy i ordning ett tyg som ska hänga i en dörröppning. Alla moment gjordes cirka 2/5 men slutresultatet är bättre än innan så det räknas.

Jag har lyssnar på ljudbok och småpysslat. Sov 1,5 timme till innan jag ändå tog mig iväg för att äta ihop med kompisar.

Nu fortsätter min koll av The Ultimatum. Fick tips. Är nu fast. Relations-TV är min grej. Andras drama är att föredra framför eget drama.

Jag ser att det är mer spännande mönster på himlen i kväll än grått. Det är roligt.

Undra hur många mil väg i Sverige som ser ut ungefär så här? Mer eller mindre spår av bilburna däckbrännare.

I måndags åkte jag och Carina på en fäbodsaktivitet som inkluderade liar, häst och fika. Det här var ändå fäbodveckan i Gävleborg.

Tisdagen var snorvarm och jag kolavippade nästan men var ner på stan och för ärende och på kvällen hängde jag till sena natta med kompisar i Sandviken.

Åkte en natt till Norrala och var med syskonbarn. Alltid uppiggande men hjärtskärande när lillen hänger som en ledsen apunge när jag ska åka. På fredagen var det äntligen dags att prova en av stans lite nyare restauranger jag längtar efter och jag och vännerna var så nöjda. Själen glad. Effteråt gick vi på dinosauriefilm och kom ut till regnväder. Det där regnet har väl fortsatt till och från sedan dess.

Jag har tränat på gymmet tre dagar i rad. Det är jag nöjd med. Tar inte ut mig direkt men vi ska komma ihåg att jag just nu är begåvad med kroppsdelar som tror de är 85+ och då får jag anpassa efter det. Promenader också förstås.

Har läst en hel del. Lagt nätter på att sortera garderoben och allt fix med sånt. Hitta bra system, sy i knappar, sortera bort. Det där.

I helgen har jag också vigt tre par. Fina människor förstås. I dag mötte jag upp en kompis och vi käkade middag ute innan vi hängde hemma hos honom så jag kom hem ganska sent.

Känner mig jättenöjd över att ha sovmorgon i morgon! Nu kollar jag The ultimatum som kom som tips. Det fångar mig. Förstås.

Vi har haft väldigt blandat väder, och det är jag helt nöjd med när jag läser om hur värmen ska äta upp södra Europa.

Den här veckan har jag varit en del i Norrala och hängt med syskonbarn. En dag var vi i Furuvik och det var hur bra som helst. Lagom väder, inga köer, tuffa ungar. Jag var på mammografi och fick resultat samma dag, inga probs. Jag och Carina åkte till Uppsala för att se Laleh på Botaniska och det var förstås bra. Nu har jag vilat två dagar. Promenerat en del. Läst böcker. Tvättat och strukit. I dag var jag och Markus till Bönan för fika.

Även om det är sommarlov och jag har börjat vända på dygnet nu har jag i dag följt min rutin och haft admin. Mejlat brudpar i närtid. Skrivit ihop tidscheman för kommande aktiviteter och sådär.

I morgon kommer jag att lära mig mer om knackliar. Det känns spännande.