Mars rullar på kvickt. De första två veckorna har jag förstås arbetat. Det här är en ganska ruffig period på jobbet, när elever ska skriva nationella prov. Det är alltså MÅNGA prov. Scheman måste korrigeras vilket påverkar alla elever och lärare. Dagarna blir annorlunda och det blir jobbigt för många. Att det blir det för eleverna är det sämsta, förstås. Dessutom börjar de bli darriga generellt inför både slutbetyg i grundskolan och insikten om att tiden på högstadiet snart är slut. Det darrar i mig också, när jag tänker på att min insats för eleverna som går ut nian snart är slut.

Jag har förrättat fyra vigslar, haft ett gäng möten, både digitala och live (snittar ett om dagen som politiskt engagerad främst på fritiden), varit en helg i Norrala och firat fyraåring med gulliga barn! Och träffat katterna! Jag var på Agnes och lyssnade på Per Kornhall som talade om demokrati, det var bra. Ut och åt en kväll med en kompis.

Men, jag har reflekterat och tänkt att jag aldrig gör något nu för tiden. Då för tiden kan vara 2019. Bara för att ta ett år. Det var grejer jämt, både jobb och skoj. Så därför känner jag mig både lite onyttig och lite tråkig nu. Det är också helt galet hur mycket mer jag sover. Inte konstigt och jag tror att jag fortfarande sover ikapp. Då, när jag jobbade långa dagar nästan jämt var det enda sättet att få så kallad egen tid att vara uppe sent. Så jag var uppe, och sov lite (4-6 timmar). Jag gillar förstås fortfarande sena kvällar, men jag har också ställt om vanorna en del.

I fredags åkte min kompis hem runt nio, efter att vi deltagit digitalt på en extrakongress och ätit en massa ost, och då kände jag att den här dagen var slut. Släckte 22:30 och sov till halv nio. Sov alltså tio timmar. I går var det möte och manifestation mot migrationspolitiken och fika med kompis på stan. Kom hem. Kollade på massa dejtingprogram och sorterade garderob och linneskåp. Var klar med allt sedan och sov ungefär samma tider, faktiskt lite tidigare. Det hade inte hänt för fem år sedan att jag lagt mig 22:15 en lördag. Om jag fått veta då att det skulle hända hade jag varit mycket frågande. Hånskrattat kanske. Det gäller också en annan grej jag gjorde i dag. Bokade biljetter och resan till en metal-festival i augusti. Det hade också varit helt främmande då. Som ett parallellt universum. Där jag sover tidigt och lyssnar på metal! Jag har inte stelnat än i alla fall.

Jag tror att min kropp haft någon slags lite dålig situation ungefär hela året. Inte varit helt pigg. Jag har varit snuvig sedan Italien och det är väldigt besvärande. En doktor skulle bli ledsen om den visste hur mycket jag nässprayat. Men det GÅR INTE att sova täppt. Vaknat ofta på nätterna och behövt spränga upp näsan med dynamit. Det har gjort mig förbannad. Nu lättar det. Sent omsider.

Jag har i vanlig ordning promenerat, men inte så mycket som jag brukar. Men i dag har jag både promenerat länge och varit på gymmet. Dessutom kändes det bra.

Som icing on the cake har jag också bokat resa till rolig helg med kompis som inkluderar både ridning och sevärdheter. Och renbäddat. Det är ändå söndag. Med NYA sängkläder dessutom. Inte bara rena. Och ja, jag har tvättat dem innan användning så jag inte ska få allergisk reaktion.

Satt några sticklingar i kruka. Det är precis på håret att några krukväxter klarat sig. Samma som alla vintrar.

Tvättat och strukit allt, så nu är jag redo för resten av mars.