Bilden är från när Forsbacka/Gävle sluter upp för Gabriella och hennes familj den 13 februari. Nu är hon i El Salvador. Inte i snön.
Ofta sägs att socialdemokratin är en bred kyrka, det vill säga att i partiet ryms en spännvidd av tankar och idéer. Var det Göran Persson som sa det? Spelar ingen roll, och det är sant. Det är också viktigt, därför att socialdemokratin ska vara ett folkrörelseparti. Partiet attraherar höginkomsttagare från storstadsområden och arbetslösa från bruksorter som båda ser att ett mer jämlikt samhälle med trygghet är vägen fram för att göra det bättre för alla. Att det kommer olika perspektiv på frågor helt naturligt. Frågor som bryts i medlemsdemokratin.
I mer än tio år har migrationspolitiken stått högt på många länders agendor. För att inte tala om hos alla miljoner människor i världen som är på flykt. Just nu är fokuset i Sverige på utvisningar. Jag uppfattar att det finns en bild hos många svenskar som är: ”Det är konstigt och dumt att människor som kommit till vårt land och sköter sig bra inte får stanna medan andra som betett sig dåligt får stanna”. Givetvis finns massor av juridik kring detta, varför det blir olika utfall, men det hindrar inte människor från att ha den här uppfattningen och därmed bli rasande när det visar sig att deras mycket väl integrerade vänner som är en del av det svenska viet plötsligt inte räknas. I Gävle har vi sett Gabriella 8 år utvisas till El Salvador då hennes pappas inkomst var någon tusenlapp för låg, för att familjen skulle kunna stanna i Sverige. Både mamman och pappan verkar i samhällsbärande yrken. En annan är Zaina från Gävle. 23 år, jobbar på skola och är eldsjäl inom en idrottsförening i stadsdelen. Hon ska utvisas till Jordanien efter fjorton år i Sverige.
Självklart är Socialdemokraternas politiska program och riktlinjer viktiga. De utgör ryggraden. Men inte mer än att hållningar kan ändras, oavsett vad som står i dom, oavsett medlemmars möjlighet till inflytande. NATO. Jag kan inte utläsa ur varken program eller riktlinjer att det som händer nu är det vi menar med stram migrationspolitik.
I dag skriver DN om Afnan, SSU-ordförande, boende Köping som riskerar att utvisas. Två partivänner, Annika och Elizabeth, berättar i artikeln om sin besvikelse över Socialdemokraterna och migrationspolitiken. Det är samma tankar som jag möter i hela mitt distrikt, Gävleborgs partidistrikt. Hos mina arbetskamrater och hos Gävlebor. Man kan förstås säga att det har fattats beslut i riksdagen där alla sossar borde ha förstått att vi skulle hamna där vi är nu. Ganska få människor över huvud taget, inte ens socialdemokrater, har den tid och ork som krävs för att sätta sig in i riksdagens alla tusentals omröstningar. Därför är det framåt som gäller.
Annika och Elizabeth i Köping tycker att det är tyst i partiet. Jag ser andra debattörer undra över vad det är för partikultur som finns. Det är klart det finns en partikultur. I just riksdagsgruppen inte helt skön alltid. Jag har en del att säga om den, men nöjer mig med ett exempel. När jag satt i riksdagen engagerade jag mig i situationen för de ensamkommande som kom 2015. Det var det många i Sverige som gjorde. Facit visar att det har gått väldigt bra för de ensamkommande som fick chansen att stanna. Fler fick stanna för att vi fick till stånd den så kallade ”Gymnasielagen”. MP drog men det hade inte blivit något om vi inte var ett gäng från S som också drev på stenhårt. Fick rätt mycket skit av partivänner. Jag tappade håret av stress och en sommaravslutningsmiddag ville inte mina bordskamrater prata med mig, pga. varit besvärlig. Som någon slags straff antar jag.
Vi var ett gäng, över tjugo stycken, som valde att skriva en debattartikel som vi skickade till Aktuellt i politiken som argumenterade för en lösning för de ensamkommande. Strax efter att den mejlats iväg började ledamöter som skrivit under höra av sig till mig. En efter en. De hade olika skäl till varför de inte längre kunde skriva under. De vågade inte. De hade fått propåer. De ville inte att deras namn skulle bli så synligt i arbetet. De hade faktiskt ambitioner i sitt politiska arbete. Det här kändes inte rätt längre. När texten kommit till AIP hade någon där börjat höra av sig hit och dit om att texten fanns och då började påtryckningarna. Jag vet vilka som lyfte bort sina namn. Jag vet vad de gör i dag. Men framför allt vet jag vilka som lät sina namn stå kvar. Personer med riktig ryggrad. Apropå partikultur.
Socialdemokraterna och arbetarrörelsen är som det ser ut i dag de som har möjlighet att driva samhällsutvecklingen i den riktning jag vill se. Magdalena Andersson är den självklara och starka statsministerkandidaten. Jag räknar inte med att det kommer att ske på det sätt jag önskar och tycker i varje fråga. Det är den breda kyrkan. Jag får vara med och trycka på åt det håll jag vill, på de sätt jag kan. Med åren har jag blivit bättre på att inte behöva försvara Socialdemokraternas alla förehavanden. Varför ska jag göra det? Jag har inga problem att argumentera för Socialdemokraterna som partiet med den bästa helhetslösningen. Men jag har heller inga problem med att peka på området där jag tycker att vi borde göra bättre.
De flesta människor brinner av längtan efter att samhälle där alla mår bra. Vi vill se bra skola, äldreomsorg och ha kul! Det är krångligt med politik, men politikers uppdrag är att kommunicera begripligt. Mamdani i New York har gjort det. Hur han kommer förvalta sitt förtroende på längre sikt får vi se, men han har i alla fall fått förtroende och det är steg ett.
Socialdemokraterna ska vända sig till alla de svenskar som är beredda att lägga sin röst på ett parti som ”gör det bättre” när vi vågar syssla med reformer och fördelningspolitik. Otroligt tråkigt om vi sjabblar bor att få den möjligheten genom den VÄLDIGT TYDLIGA kommunikationen om fotbojor och utvisningarna till exempel. Ja, jag är ironisk. Det har varit ett haveri. Så till den milda grad att man fick skicka ut ett förtydligande mejl till alla medlemmar. Och ändå fortsätta hävda att den var tydlig. Nåja.
Min lokala partiorganisation har sagt vad vi tycker. Gör bättre. För Gabriellas, Zeinas, Afnans och för de som inte får mediautrymmes skull. För Sveriges skull.