Jag brukar trycka på den där knappen som heter ”minnen” på Facebook för att se vad jag gjort samma datum år tillbaka. Det ploppar upp inlägg och händelser som påminner om helt andra tider i livet.

Saker jag inte gör längre alls, som att gå på möten med statliga utredningar eller ha informationsfrukost på något departemente. Vara på tåg jämt.

I tisdags åkte jag ner till Stockholm efter jobbet. Lite som en hit and run. Hade en tretimmarsmiddag på ett favoritställe med favoritriksdagsledamöter för att uppdatera mig på senaste skvallret. För en månad sedan var jag på riksdagen med en elev. Patrik guidade oss och det var en av livets bästa arbetsdagar. Vi var också på Nobelmuseet och kollade runt i Gamla stan.

Annars är mycket lika i tillvaron. Jag kollade till exempel på exakt samma film helgen för två år sedan som jag kollade på i går. Jag irriterar mig på samma saker. Jag är redo att ge upp varje morgon när det är meningen att jag ska kliva upp. Går alltid upp. Förbannar världen.

En sak som inte är lika är att jag tydligen brukar ha tjockaste vinterjackan den här tiden på året. Det har jag inte nu. Jag blir svettig bara av att ha en tunnare jacka. Det är billigt med ingen snöröjning, så jag gläds åt det, som varje politiker gör.

En annan grej som är nytt är att jag åratal efter andra testat att köra en hel (fast inte alls vräkigt stor) brie med nötter och honung i ugnen i dag. Det blev gott, förstås. Dagens banankaka också duglig.

Det har varit höstlov. Det kom och gick i den snabbaste takt jag varit med om. Det var fullmäktige, övernattning av syskonbarn med ovärdigt krälande av mig i en grop med skumgummi till ungens förtjusning, en sväng till Norrala och ett fantastiskt dygn med det som var IOGT-NTO som nu är Movendi Sverige. Historiskt att bevittna omröstningen för namnbyte.

Hösten är möten och mörker. Det får vara det det är. Förväntar mig inget. Då och då händer roligheter i form av någon middag eller rolig fika eller ett SMS som får tillvaron att lysa upp i grådasket. En fredag blev jag lite viral med en text. Då fick jag ställa in eftermiddagsluren. Det var roligt. Särskilt som det var en bra text.

En spännande grej som vi är några som roddat med är en sådan grej som innan det är gjort känns så svårt, och sedan så skönt. Nämligen att min bostadsrättsförening har köpt loss marken som föreningen hyrt av kommunen sedan 1965. Hoppas att det var ett bra beslut för framtiden. Så många saker med sån där byråkrati som är klurigt. I vilken ordning ska saker ens göras? Blev glad när det visade sig att banken sökte lagfarten. Tänkte att det sparade mig säkert tio timmar.

Mellan allt och inget jobbar jag på med höstens uppsats. Det är inte ett dugg kul och det kommer bli mer panik på slutet. Lever med vetskapen om att hittills har jag inte misslyckats med något, men att det här kan bli första gången.