I dag hade jag noll saker inskrivna i min kalender.

I lördags var det en vigsel, i söndags var det arbetsdag med arbetarekommunstyrelsen, i går var jag till Söderhamn och spanade på syrrans nya hus. Men i dag var det ingenting tidsbundet.

Det blev en riktig utedag. Efter att jag släpade mig upp har jag suttit på uteplatsen och läst, pratat i telefon och tittat på fåglar. Doomscrollat lite för mycket. Ska förbättra det till resten av lovet.

Efter middagen gick jag ut på riktigt. Trampade runt i naturen och tittade på blomster och svanar och rådjur som låg på åkern och sov.

Det var friskt och härligt och jag har noll klagomål.

Nåtts av beskedet att en bekant i nykterhetsrörelsen har avlidit. Inte någon jag hade nära, men någon jag uppskattat väldigt mycket. Då känns det extra viktigt att glädjas över att leva. För att jag får det. Inte alla får.

I morse hade det klonkat in poäng från förra kursen. Kanske motiverade det mig att i kväll sätta mig med platta och dator och få till den uppgift som behöver skickas in innan nästa seminarium. Har förstås prokastinerat en del. Men, som en vän sa, hittills har du ändå alltid lyckats. Det är sant. Jag måste också lära mig att det inte är någon idé att jag tänker att jag ska plugga dagtid. Det händer inte. Inget vettigt sådant kan hända innan klockan 19.

Jag har också tittat på Gift vid första ögonkastet Norge. Av det känner jag mig misogyn. Jag gillar alla männen. Jag förstår i princip ingen av kvinnorna.