”Plötsligt en dag är det ljust ute när man äter middag och då vet man att man klarade det” såg jag sväva förbi på ett broderi på sociala medier, och så är det.

I dag på förmiddagen var jag ute med mammas hund och en unge som ville cykla. Något i hjärnan dansade. Jag tänker mig att det är mixen av ljuset, temperaturen, frånvaron av mössa, svanen som flög högt i skyn och den där doften av lera som hjärnan underförstått betyder att det blir lite lättare nu. Även om det är mycket blir det lite lättare.

I min gräsmatta hemma i Gävle är snödropparna uppe sedan en tid. I går efter jobbet hängde jag någon timme på inglasningen och kände livet i mig. I går var perfekt temp för mig. Nu vill jag bara vara glad över att det är härligt utan att vara hett!

Den här jobbveckan kommer inte igen, och för det är jag evigt tacksam. Men vi har byggt en del grymt bra torn!

Jag har också lyssnat på den nya boken ”Förbindelsen” om Axel von Fersen och Marie Antoinette! Vad bra den var!

I dag är det den 8 mars. Dagen som påminner oss om att det inte är riktigt jämställt än och du kan fundera över vad du kan göra. Ofta män som inte klarar av att blicka utanför sig själva och låta dagen finnas, utan gärna vill styra också den mot mäns problem. Gruppen män har problem absolut, men det är inte 8 mars som hanterar det i debatten. Det är alla andra dagar på året. Nöj er.