Det är vad jag brukar tänka november. Härda ut, det blir bättre. Det kommer ljus på morgonen och en dag är det plötsligt ljust när du är hemma från jobbet. Och det är i februari. Det var nyss. Bilden är väldigt artistisk i kvällssol i början av månaden. Symboliserar rätt bra.

Vad mycket grejer som händer hela tiden. Det globala avhandlas varje dag på nyheterna. Dygnet runt tror jag. Trodde inte jag skulle bli den som tänkte ”jag behöver nog koppla bort det här lite för att orka” men det har jag blivit. Hämtar upp när jag känner att orken är där. Lokalt har en ny landshövding utsetts och det känns som samtiden. Centerpartiet ska byta partiledare. Ingen är väl överraskad. Det har varit sjukt många möten för det är årsmötestider. Jag har varit förkyld för det är förkylningstider.

Annars fortsätter mitt koncept. Höll på skriva vinnande, men det vet jag inte. Det är i alla fall fungerande. Jag jobbar. Jag sover. Jag pluggar. Jag gör politiska möten och grejer. Jag promenerar och går på gym. Jag läser och skriver brev. Jag träffar vänner ibland. Jag knarkar inte. Det funkar för mig!

Den här veckan är det sportlov. Kanske därför jag tar mig tid att skriva. Hittills har jag inlett med fredagsmiddag där jag bjöd en vän, haft årsmöte med IOGT-NTO, vigt ett par, varit på hårdrockskväll och haft ett distriktsstyrelsemöte med partiet och lagt en massa timmar på ekonomiskt arbete med bostadsrättsföreningen. Jag har tittat på White Lotus med en vän och testat den nya Magnumen med körsbär. En dag låg jag i sängen till elva. I dag gick jag upp innan halv nio, för jag skulle justera ett protokoll på stan.

VISST LÅTER ALLT VÄLDIGT SPÄNNANDE? Nej, såklart inte. Det är hela tanken och målet. Att leva ospännande.