K-Rautas skyltar har monterats ned. Som en stillsam påminnelse om att allt har sin begränsade tid. Detsamma gäller årets löv, som inte hållit ut lika länge som den här butiken, men nu färgas sprakande innan de ger upp. Helt enligt plan!

I går kom jag hem vid två från jobbet. Satt ute och läste. Började städa. Sorterade upp lite skåp och någon garderob. Tvättade två maskiner. Satte mig och ordnade med skrivgrejer och skrev brev. Dammsög hela skiten. Lyssnade på poddar samtidigt. Skrev med vänner. Tänkte: Nu är det nog dags att sova. Då var klockan 20.30. Så då fick jag se Lost in translation och äta chips. Sov tio timmar. Solen sken och jag fixade lite med några få kvadratmeter trädgård jag måste ta hand om. Läste lite till. Mötte vänner på stan och deltog i Palestinademonstraton som åskådare. Åt med några efteråt. Nu har jag, 27 timmar innan deadline, skickat in en skoluppgift. Känner mig som ett proffs. Jag jobbar vidare med good enough, och så var det. Har Bränn alla mina brev på i bakgrunden. Jag har svårt att plugga om inget vid sidan av suger bort lite uppmärksamhet. Det blir bättre fokus då. Alla har sitt sätt!

I kväll är nog också kvällen då jag äntligen läser färdigt boken om Axel von Fersen. Blir mer och mer fascinerad av karln. Måste akta mig så jag inte börjar resa i hans spår. Det blir nämligen lite väl mycket resande och jag antar att jag då också måste lära mig franska och jag vet inte om jag klarar det.