Spelet om makten. Det var rubriken på en av mina lokaltidningars artikel om hur partierna avser att valarbeta.

Spel är för mig Fia med knuff, Triss, kubb och fotboll. Saker man roar sig med för stunden och som kan vara jättekul (tvek på Triss)! De är sällan livsavgörande. Gör så att säga inte hela skillnaden. Det har politik potential att göra. Valarbete är inget spel. Makten är ingen lek. Makten är en förutsättning för att ha möjlighet att påverka och/eller leda i den riktning man vill gå åt.

Särskilt om oss socialdemokrater fnyses det föraktfullt ”De vill bara ha makten”. Det är klart vi vill ha makten, hur ska vi annars kunna genomföra vår politik på bästa sätt? Vem röstar på ett parti som inte är ett parti för att få makt och därmed inflytande? Finns ens ett sådant parti?

Nu stundar valarbetet. För oss som ska tala för vår sak och för alla som ska lägga sin röst i att ta ställning. Vill också påminna om att det där är flytande. Alla kan (borde?) vara politiskt engagerande i större utsträckning än att lägga lappen i kuvertet. Att bo i ett land som Sverige ger en fantastiskt möjlighet till det. Du behöver inte ha stor släkt eller något företag i ryggen för att ägna dig åt politiskt arbete. Du behöver din egen ambition och partivänner och ett förtroende.

Hur som. Spel. Antyder att politik är lek. Det är det inte. Politik är på stort allvar. Jag hade önskar att rubriksättaren också tyckte det. I den här valrörelsen funderar jag mycket på förhållningssättet till klimatet och hållbarheten. Hur extremt ovilliga alltför många är att inse behovet av förändring för alla. För vår överlevnad. En gång för inte så länge sedan trodde jag att tekniken kommer lösa problemen. Det tror jag inte längre. Vårt sätt att leva, att konsumera kommer att behöva ändras.