Garderar mig först genom att säga att jag VET att digitalt strul inte är det absolut värsta en människa kan råka ut för.

Men av sådant som är ofarligt är det väl ändå bland det absolut värsta.

En av mina mejladresser verkar strula, får inga mejl från den längre. Vilket är jobbigt för det är kommun-adressen jag kommunicerar med giftassugna medborgare på. Någon dag efter att jag inser att jag nog måste lösa något får jag felmeddelanden när jag försöker gå in på den.

Sista som hände på arbetsdagen igår var alltså en timme i telefon med en superbra person på IT-supporten. Verkligen superbra och duktig.

Men där sitter jag och ska ”pga nytt system” autenticera, ladda ner appar, läsa av QR-koder, minnas apple-ID och andra lösenord. Allt i en jättejobbig sörja.

Men vi reder ut det. När jag då väl kommer in i mejlboxen för att se vad som hänt, har jag alltså i torsdags fått ett mejl om att min mejl ska sluta fungera med noll dagars varsel. Och varför det var så kunde IT-killen inte hjälpa mig med, men hänvisade vidare. Och under fredagskvällen (för jag mejlade förstås direkt, lätt uppröd) fick jag flera svar från flera olika engagerade personer så det kommer att lösa sig absolut.

Men det där gör att jag grinar inombords. Min tid att vara människa vill jag verkligen inte lägga på  … lösenord. Appar jag skiter i. QR-koder. Support. Jag vill inte. Jag får ett enormt stresspåslag.

Men tack för all hjälp! Och förlåt till bröllopssugna varav någon redan hunnit skicka ett upprört mejl. Kan förstå. Men det är ju extra frustrerande när det inte riktigt var mitt fel.