Jag har varit på två ridläger på Hallmyra i år och de har som vanligt levererat på alla sätt möjliga. Bra arrangerat, bra folk och hästarna är bäst. Har ridit uteritter på Queenie och njutit av varje sekund. Men hon är gammal nu och ska i bästa fall få föl nästa sommar, så jag vet att det inte blir mycket mer ridning på henne för min del.

Då gäller det att fasa in en ny favorit och just nu jobbar vi på det med shirehästen Mazarin som fyller 7 år i år.

Jag red henne två gånger på förra lägret, varav sista gången för två veckor sedan slutade med ett brak. Då kroken som höll i stiglädret gick av (rätt höga odds på det ändå? i galopp så slumpade det sig som så att jag for i backen. Otäckt, men allt gick ändå helt bra. Några skrubbsår och stel kropp.

I går var det heldagsuteritt med drygt sex timmar på hästryggen. Jag fick lite tips om hur jag skulle rida henne för att vi båda skulle trivas och de två sista timmarna gick helt lysande. Men vi hann också med en incident av att hamna nere i ett dike samt ett snabbt avhopp när hon kände för att lägga sig ner i blåbärsriset.

Min nya hjälm som jag införskaffat efter smällen (den gamla förbrukas just i smällen) kändes bra. Skönt. Inte lätt med hjälmar.

Här ser ni Ullie på Ticky och mig på Mazarin i kalkbrottet Kalkbro. Där bröts kalk till murbruket som byggde Gripsholms slott bland annat. Elin tog bilden.

Kroppen var helt ledbruten i går och ett dygn senare är den inte mycket bättre. Men själen är glad.