Mycket är redan i lådor. Vi ligger bra till. I går stuffade vi om i vindsförrådet. Lyckligtvis inte ett oöverstigligt arbete eftersom jag sorterat ut det i omgångar tidigare. Vi packade i lådor och körde bort saker som inte ska flyttas med.

Och nu kan flytten, som är i slutet av nästa vecka. gärna få skynda sig lite. För det är inget liv att ha sina saker nedpackade och därmed obrukbara. Det blir lite tråkigare hemma helt enkelt och väldigt mycket fulare. Krukväxterna är förstås uppe och förgyller. I dag har små skott av en på olika sätt gått iväg till fyra olika personer. Jag har gjort en rabarberpaj eftersom jag tänker att frysrens är bra nu. Frysen innehåller alltså två påsar rabarber och en fryst grädde mindre.

Vad jag egentligen vill säga är att det är emotionellt jobbigt att flytta. Jag flyttar ju till något, inte från något. Jag har älskat den här lägenheten i tio år. Gjort så mycket kul. Den har så väldigt många fördelar.

Jag har bott ensam, jag har bott tillsammans med andra här. Någon har jag varit tillsammans med, några har bott här av andra anledningar.

Jag har genom åren fixat och grejat så att jag tycker att allt stämt överens med mina önskningar och behov.

Jag ska försöka att inte känna mig ledsen. Jag ska nu flytta till något som också kommer att bli minst lika bra. Och jag ska vara glad över att jag har trivts så bra i ett decennium!

Kanske också påminnas om att jag trivts utmärkt på varje ställe jag bott på i Gävle, vilket är tre tidigare.

Och nu kommer ju någon annan att få bo i den här finfina lägenheten.