I går hade jag förmånen att se Magnus Betnér på teatern i Gävle. Så högt uppe som jag satt hade jag aldrig suttit förut, så bara det var en upplevelse. Plus man fick luta sig för att se nåt, men vem bryr sig, skulle ju ändå mest höra.

Alltid gillat Magnus. För att han är intelligent och snabb. Och har bra värdegrund. Som gör att han boxas mot alla som förtjänar det.

Just det där snabba insåg jag i går att jag verkligen uppskattar. Jag vet inte om det är mitt naturliga tillstånd eller ett upptrissat samhälle, men jag har verkligen svårare och svårare för saker som går långsamt.

Och Betnér gick fort och jag älskade allt han sa. Skulle kunna se en show om dagen.