Den här veckan har två unga kvinnor skjutits ihjäl i Sverige utifrån den information jag fått i nyhetsmedia.

En i Malmö i förrgår och en i Vällingby i natt.

Jag tror att så gott som alla delar känslan av ilska, ledsenhet, frustration och annat.

Det är inte det jag tänkte skriva om. Inte heller mer specifikt om spekulationer kring respektive brott för jag har för lite bakgrundsfakta för att kunna göra det med gott samvete.

Självklart läser jag och följer med i debatten och i vissa kommentarsfält (avstår värsta sörjan).

Jag kan konstatera en sak. För den person som vill åsamka en annan skada så är det nästan alltid fullt möjligt. För att vi inte är ständigt övervakade med vakter omkring oss.

Vårt system bygger på att man inte ska vilja begå kriminella handlingar.

Det finns olika teorier om vad som driver på kriminaliteten (stora klyftor i ett samhälle till exempel). Man kan också se vilka som är mest brottsaktiva (unga män).

Exempelvis har vi ett samhälle som tyvärr har inbyggt i sig att man är någon om man har tillgång till vissa statusgrejer. Fina bostäder, bilar, resor, vissa kläder och annat. Det är inget konstigt om många människor har den drivkraften. En del har ärvt pengarna och har det så att säga gratis. Andra väljer att jobba till sig cashen. Ännu andra skiter i det. Och så finns det de som gärna vill ha det, men inte ser att de har någon väg dit mer än den kriminella. Och väljer det.

Det är ingen ursäkt för något. Det är en delförklaring.

Så om man till exempel hade en skolgång som inte fungerade, om man inte fått tillräckligt med kunskaper för att klara att driva ett företag eller få ett jobb men ändå vill ha allt det där flashiga? Vad kan hända då?

Hårdare straff kräver många. Och det kan i vissa fall vara helt rätt. Straffskalor har släpat efter och hänger inte med i hur vi ser på vissa brott i dag. Av en händelse läste jag och min mormor om avrättningar i Hälsingland på 1700-talet. Tidelag kunde man dödas för. Vi tycker i dag att det är lika avskyvärd men få skulle nog förorda dödsstraff. Som ett exempel.

När samhället utvecklas tillkommer också nya brottstyper, nya sätt att förgripa sig på andra som inte tidigare existerat. Kartan ritas om helt enkelt. Straffets funktion kan också vara olika, om vi ser på till exempel ett fängelsestraff. Man kan se det som att det ska vara ett rent straff för den intagne för något den gjort, man kan också tänka sig en behandling i anstalt för att försöka komma tillrätta med problemen för att efter avslutat straff kunna leva ett annat liv. Man kan se det som något som ska vara avskräckande för andra. Men se på länder med dödsstraff, USA till exempel, har det hjälpt dem att komma tillrätta med brottsligheten? Inte va.

Om det där med straff skrev ett gäng professorer på DN tidigare. Förutom lite annat lyfter de också en ekonomisk aspekt: En fängelseplats i Sverige kostar drygt en miljon kronor per år. Dessa pengar kan användas till andra alternativ med bättre brottsförebyggande effekt.

Att jag lyfter den betyder att jag tycker att ett resonemang om andra typer av straff än inlåsning (fotboja kanske) är en vettig lösning i de fall det kan passa. Inte att jag inte tycker att man ska hålla farliga människor inlåsta, för det tycker jag. Men att man begått en kriminell handling betyder inte rent generellt att man är en allmänfarlig person. Fortkörning är ett lagbrott, som jag tror rätt många ägnar sig åt då och då. Sällan jag hör röster (med rätta) om att de ska låsas in.

Jag tycker, precis som många andra, inte om hur en del politiker den här veckan tagit till stora ord för att verka vara den mest tuffa. Jag tycker inte heller om de som felaktigt påstår att det här är en enskild politikers fel att någon dött. Även om jag kan och vill problematisera om strukturer, så är det den som utför den kriminell handling som är ansvarig för sitt beteende. Ingen annan.

Att motverka brottslighet är inget man gör över en natt. Och det finns heller ingen universallösning. Om någon faktiskt visste hur man skulle göra så hade det redan varit gjort och lyckat. Men man vet att en del saker fungerar och man kan se saker som skulle behöva göras.

Här är ett utdrag ur en text från UNICEF: ”Utbildning är den viktigaste faktorn för att bryta socialt utanförskap bland barn och unga. Goda prestationer i skolan och utbildning efter grundskolan är viktiga skyddsfaktorer för barn i utsatta livssituationer (9). En fungerande skolgång minskar riskerna för framtida ohälsa, missbruk, självskadehandlingar, kriminalitet och problem med självförsörjning. Ändå visar UNICEFs rapport Buildning the future från 2017, att Sverige utvecklas i en negativ riktning när det gäller tillgången till en likvärdig och jämlik skola (10).”

Observera det fetade. En välfungerande skolgång behövs! Här finns mycket att säga, och skolan förtjänar ett eget inlägg ochär inte fokus här, men låt oss konstatera det. Att personer som går ut i livet med avklarad gymnasieexamen till exempel och därmed rätt mycket kunskaper i bagaget har rätt goda förutsättningar att skapa sig ett bra liv. Det ska vi erbjuda alla! Där ska vi satsa resurser. Skolan är den bäst förebyggande verksamhet vi har och alla lärare är också brottsförebyggare. Så hänger saker ihop. Det bekymrar mig att vi sviker så många elever i dag.

Det är förstås bara ett, om än ett stort, exempel på hur man delvis kan mota kriminaliteten.

Att vi har en god kriminalvård är också viktigt. Det vill säga i andra änden av skalan. Så här skriver Kriminalvården: ”Allt färre av de klienter som lämnar Kriminalvården återfaller i brott som ger fängelse eller frivård.” HÄR kan du läsa mer om det. Det är viktigt att veta. Att saker blir bättre.

Men det finns också flera andra sätt och det är INTE bara ”satsa pengar på polisen” som jag menar, även om det förstås är viktigt och görs.

Frågorna är så mycket mer komplexa och när det kommer upp vill jag hänvisa till den skrivelse som Anders Thornberg skickade till regeringen i november 2018. Där föreslår uppdrag till Kriminalvården, Skatteverket, Tullverket, Migrationsverket, Brottsförebyggande rådet, kommuner och landsting och privata aktörer. Liksom förslag på lagändringar inom olika områden.

Han skriver till exempel om psykiatrin. Varför? För att polisen ser att människor som mår dåligt har en risk att inte fungera så bra i samhället.

Jag har själv många funderingar kring både brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete. Det är bland annat därför som jag arbetar politiskt. Jag önskar att fler ville göra det.

Ett arbete mot kriminalitet är mångfacetterat, tar tid och kan se olika ut i olika tider och på olika ställen. Det finns inga enkla lösningar, då hade vi redan sett dem. Men arbetet ska rulla och det gör det, vad många än vill göra gällande. Och glöm inte, en satsad krona på skolan är också den en satsad krona på brottsförebyggande.

För övrigt mördas ungefär 20 kvinnor varje år av en man de har eller har haft en nära relation till. Ett femtiotal människor dör i arbetsplatsolyckor. Jag skriver inte det för att förminska annan problematik, utan för att påminna om att de vars död når de svartaste rubrikerna är de som anses ”sticka ut”. Andra offer faller under radarn. Viktigt att tänka på när vi pratar om trygghet.

För övrigt tänker jag på alla anhöriga och ser fram emot när gärningsmännen får sina straff.