I dag åkte jag och A och sexåringen till Uppsala för att titta på den ambulerande utställningen om Titanic. Strul med bokningen av biljett på nätet men över mejl löstes det på ett väldigt bra sätt, så cred för det.

Jag är lagom-intresserad av Titanic. Är glad att myten om att tredjeklasspassagerare inte var inlåsta dödades.

Den är fin, men det är lite osocialt att gå genom hela utställningen med ljudguide i öronen 1 h och 20 min. Det blir ensamt liksom.

Fina porträtt av människor, som gärna hade kunnat fördjupas, men utställningen var förstås om fartyget.

Jag tror att det finns dokumentärer som ger lika mycket. Om man inte sätter en ära i ett se autentiska föremål just då.

Ändå kul. Lärorikt.