Jag har precis gjort min fjärde valrörelse. Jag har hållit på med partipolitiken i strax över femton år. Jag har suttit åtta år som lagstiftare i Sveriges riksdag. Jag har just fyllt 40.

Jag har nu lärt mig att mängden män som tror att de kan behandla mig hur som helst i politiska samtal är rätt stor. Kvinnor som agerar så här har jag knappt stött på.

Inför den här valrörelsen bestämde jag mig för att jag inte ska ta deras skit.

Det betyder att jag i valstugor och marknadstält bett otrevliga, halvskrikande män om att gå ett varv och sedan komma tillbaka om de vill prata för så där beter man sig inte.

Jag har uttryckligen sagt att de har ett sätt som uppfattas som otrevligt och utifrån det vill jag inte föra samtal om de inte skärper sig. De har ingen rättighet till det.

Jag har milt leende upplyst mannen som hånfullt frågade vad jag har för politiskt erfarenhet om mina åtta år i riksdagens justitieutskott. Jag frågade aldrig om hans dock.

Jag har berättat för mannen som pekade på min valaffisch och undrade om jag var student att jag precis fyllt 40, har en lärarexamen, har arbetat många år i skolan och suttit i riksdagen åtta år och är 40 år. Men om jag varit student, so what?

Mannen som bestämde sig för att skrika på mig om personalliggare när jag satt på en stol och fixade med någonting och undrade vad  fan jag vet om eget företagande fick veta att jag är uppvuxen med småföretagande, men att han kan gå om han ska fortsätta skrika. Han gick, men inte utan att först ha skränat  -Jävla sosse.

Nu har jag inte ens nämnt alla män (det är främst män) som sena helgkvällar skriver icke-konstruktiva vidrigheter till socialdemokratiska sidor på Facebook. Vad driver dom?

Vad är det generellt som driver män att skrika, vara högljudda, hotfulla och nedlåtande gentemot kvinnliga politiker, ibland yngre än de själva?

Ni måste sluta. Det är omodernt och lite skamligt.

Skönt har det i alla fall varit att riva ifrån.