Jag drabbades av en sjuka, en sådan man kommer att tillfriskna från men som gör en till en trasa. En ovärdig trasa.

Därför har jag lågtempo. Det märktes dock när sjukdomsförloppet vände. Det är när rastlösheten kommer fram igen. När det blir intressant att hålla ett öga på mejlkorgen, SMSen och andra kommunikationsvägar.

Följa Löfven när han möter Trump, precis få reda på att en minister lämnar sitt uppdrag för FN.

Jag vet att jag inte kommer att funka helt normalt i morgon heller. Det är för att jag måste fylla på med allt kroppen behöver i lugnt temp igen.

Det är märkligt att göra saker, men en tredjedel så fort som jag brukar. Nyttigt också kanske.

Hade önskat att jag hade energin att skriva om allt spännande som vi gjorde i helgen, med Framtidskretsens sista steg och årsmötet för arbetarekommunen där vi valde ny lista till fullmäktige. Men jag orkar inte.