Helins bokhandel i Bollnäs (och andra butiker) hade fått sina fönsterslagna. Jag bestämde mig för att därför med hjälp av bekant köpa böcker därifrån. Jag kollade runt lite snabbt och köpte några på känn. Det här inlägget handlar om att ”känn” inte alltid är rätt grund.

Varför skulle jag köpa mitt livs första träningsbok? Jo, jag skulle påbörja en online-kurs i styrketräning efter nyår och tänkte att jag kunde boosta det.

Så jag såg den här ”Träning för latmaskar”, för det är ju jag. Men på något sätt missade jag att det handlade om en kille och hans flickvän mest. För när det är en träningsbok tror jag att det ska handla mest om träning. Bara faktiskt. Men nej.

Känn in Simon Sköld och Camilla Läckbergs vardag i myspysiga bilder.

Det var inte för att jag vill se någons bäbis som jag köpte den här. Jag ville inte ha någons sambo heller. Jag ville ha den här PTn och hans kunskaper.

Jag har nu tränat med PT till och från i snart sju år. Två olika. Jag har tränat tre-fem gånger i veckan. Jag har sprungit korta lopp och hade nog fortsatt med det om jag inte för 2,5 år sedan fick stora problem med hälsporre.

Jag kunde allt. Jag lärde mig inget nytt. Så har du verkligen aldrig tränat och dessutom gillar att se ”snygga” bilder på ett kändispar så kan du väl köpa den här. Eller för att stötta en lokal bokhandel då. Eftersom jag gjorde det som främsta syfte känner jag mig ändå nöjd.

Ja, i detta nu gör jag en ansiktsmask. Efter att ha gjort ett av passen för överkropp i styrkekursen. Hur går det med den då? Bra! Jag har gjort allt jag ska. Tänkte först när jag tittade på de olika passen: Det här blir en bit kaka! Det var det väl också (utom armhävningar), men det gav ju vansinnig träningsvärk ändå.

Någon sur gubbe som läser kanske tänker: Men om du tränar du mycket, varför har du fett på kroppen då? Svaret är att jag också äter ganska mycket. Det är den ekvationen.