I veckan har Gävletidningarna skrivit om den konflikt som verkar råda inom Moderaterna och Alliansen i Gävle.

Ur den här artikeln i Arbetarbladet kan jag saxa:

”– Nej jag har inget förtroende för Inger Källgren Sawela. Om du vill att jag ska få en yxa i huvudet kan du skriva ut mitt namn, säger en ledamot som Arbetarbladet pratat med.”

”– Det pågår ett House of Cards bakom stängda dörrar. Det går ganska hett till just nu och det är ingen vanlig samtalston, säger en person.”

Politiken i Gävle är skakig. Alla med koll vet det. Då är det också djupt olyckligt om de styrande skakas av osunda maktkonflikter. Eller gör de?

Källgren Sawela säger att det inte finns en konflikt och inget avgångskrav. Hänvisar till att det inte gå att vara omtyckt av alla. Kanske finns ingen konflikt. Jag vet inte. Kommunen har inte råd med sådant. Vi behöver stabilitet.

Jenny Wennberg skrev en bra ledare där hon också skriver om min favoritinsats hittills av Källgren Sawela. ”När Arbetarbladet avslöjade att Jan Rust, nybliven ordförande för socialnämnden i Gävle suttit och delat rasistpropaganda i sociala medier var Källgren Sawelas hantering av det hela onekligen unik. För när medierna ringde för att få en kommentar hade Källgren Sawela inte tid att svara på journalisternas frågor då samtalet kom vid samma tidpunkt som det svenska fredagsmyset infaller. Till Arbetarbladets reporter lät Källgren Sawela meddela att:

– Jag har jobbat hela dagen. Det är fredag kväll och jag orkar inte ta tag i det här nu.”

Det är en sån favorit att jag ofta säger det på fredagskvällar när folk vill hitta på nåt eller undrar nåt.

Så må Moderaterna och Alliansen lösa ut problemen. Och må Gävle få ett nytt, stabilt styre. Som kan ta tag i saker också på fredagskvällar.