Kultur kan lyckligtvis vara allt möjligt. En gång i tiden trodde jag att det var bara opera och annat jag upplevde som svårt och sade något föraktfullt om det. Men en vän kontrade med det enkla: ”Du läser ju massor med böcker”. Nåja. Det var då.

Men varför är exemplet relevant? Därför att kultur och vad människor gör är brett. En del av det fortfarande ses som fult av vissa. Kläder och mode är på stark frammarsch och ses inte lägre generellt som ytligt. Det finns gott om utställningar, böcker och annat som kopplar ihop hur vi klär oss med annat i omgivningen och ses som seriöst forskningsområden. Bra.

Ett område som fortfarande ses på med tveksamhet från många är skönhet i form av smink och krämer och annat. Kallas tydligen av de insatta för ”Beauty”. Jag är inte insatt, men jag är väldigt intresserad. Var säkert minst 16 år innan jag drog på mitt första smink. Sminkar mig fortfarande inte särskilt mycket, men är väldigt intresserad av vad som händer när det gäller smink, hudvård, naglar och lite grann hur marknaden kring olika skönhetsbehandlingar ser ut. Trots det är mina naglar oftast naturella.

Hur som helst. Förra llördags var jag och min syster på Daisy Beauty Glam Day i Stockholm. Bossen på tidningen, Kicki Norman, skriver om den här. På första bilden syns jag och Lina! Camelliss har också skrivit om dagen. Så också Beauty by K. I den sista länkningen finns en bra genomgång av det Kicki pratade om, fem Beauty-myter.

Jag plankar hela texten:

Myt: Mikroplaster i haven kommer från skönhetsindustrin
– Fel. Mikroplaster ska vara förbjudna i hela EU år 2020 men i Sverige förbjuds de redan i år. Det är mindre än 1% av plasterna i östersjön som kommer från skönhetsindustrin. De största bovarna är bildäck, fiskeindustrin och ”tyget” fleece.

Myt: Naturliga ingredienser är bättre än syntetiska
– För vem är den bättre? Naturliga produkter framkallar mer allergier men ekologiska odlingar är ju bra. En molekyl är en molekyl är en molekyl oavsett om den kommer från en buske eller ett labb. Dessutom är märkning problematisk. Olika eko-märkningar betyder oika saker och dessutom är en eko-cert stämpel jättedyr för företaget att köpa. Kom även ihåg att produkter där vatten eller salt finns med kan aldrig vara ekologiska. Ekologiskt är ett sätt att odla och vatten och salt odlas ju som bekant inte.

Myt: Parabener ger cancer
– Nej. Parabener är konserveringsmedel. De parabener som har någon som helst liten kopplig till eventuella sjukdomsfall används verkligen inte i kosmetika.

Myt: Kroppen ”äter” det du smörjer den med
– Men nej. Huden är ett skydd. Den kan ta upp vissa molekyler som är pytte, pytte små och tillförs under lång tid, som tex från ett nikotinplåster. Huden tar upp ca 0.1 – 0.01% av vad som läggs på den. Och bara för att det tas upp av huden betyder inte att det tas upp av kroppen! Retinol är en ingrediens som det debatteras om hur mycket som tas upp av huden och som sedan transporteras till levern.

Myt: Naturliga ingredienser är giftfria – och tvärt om
Allt, ALLT, kan var giftigt. Det handlar om dos och koncentrat, inte om ämnet i sig. Det spelar ingen roll om det har vuxit i en skog (flugsvamp) eller kommer från ett labb så handlar det om mängden.

Alla punkterna är viktiga för de är folkbildande. Och som naturvetare tycker jag de är mycket viktiga att ha koll på. Myter är så gott som alltid dåligt.

Jag rekapitulerar en Fejjan-diskussion med en miljöpartist för något år sedan. Hen hade länkat någon sån dussinartikel med en rubrik i stil med ”Städa inte med kemikalier”. Istället för saker du kan köpa på flaska städhyllan skulle det vara typ citron och bakpulver. Jag ifrågasatte inte grejen, men rubriken. För vad är citron och bakpulver om inte kemikalier? Hetsig stämning blev det. För hur kunde jag ifrågasätta detta. Det gjorde jag inte, men poängterade återigen stillsamt att citroner i allra högsta grad är en cocktail av kemi. Det gick inte hem. Det hänger ihop rätt mycket med myterna …

Det här blev ett inlägg som blandade högt och lågt. Ingen röd tråd och ingen tydlig poäng. Så kan det få vara ibland.