Det skrivs nu mycket om att stoppa utvisningarna till Afghanistan. Här är en del av det:

Anders Lindberg, Aftonbladet: ”Hittills har budskapet uppifrån varit att politiken ligger fast. Även regeringen hänvisar till Migrationsverket och något stopp för deportationer är inte aktuellt. Men det är en helt orimlig hållning. Sverige har en moralisk skyldighet att inte skicka ungdomar rakt in i döden. Det är dessutom inte deras fel att Sveriges regering drivit en flyktingpolitik som den tydligen inte trodde på. Att tusentals ensamma barn och ungdomar kom till vårt land berodde ju på att vi välkomnade dem.”

SSU Stockholm i Arbetet: ”Det är inte bara som medmänniskor vi är skyldiga att låta dessa människor komma till och stanna i våra länder. Det är vår plikt endast för den skuld vi själva bär för hur situationen har utvecklat sig i världen.”

Daniel Swedin, Aftonbladet: ”Svenska Afghanistankommittén varnar för att de ut- och avvisade afghanska ynglingarna kommer att hamna i sådan nöd och fattigdom att de pressas in i organiserad kriminalitet och paramilitära gäng. Det underminerar det biståndsarbete Sverige gör för Afghanistans säkerhet, utbildning och hälsovård. Om Utrikesdepartementet nu anser att ingen bör resa till Afghanistan, ska Sverige verkligen utvisa unga människor dit?”

Liljan Sjölund, Hela Hälsingland: ”När blev Sverige så fattigt, trångsynt, inhumant och korkat att vi befarar att undergången står för dörren för att vi ger amnesti åt en grupp asylsökande unga människor som vi redan behandlat så illa att vi hart när fått varenda människorättsorganisation efter oss? Tillfälligt stopp på utvisningarna är inte amnesti. Men det är ett steg i rätt riktning. Det kan rädda liv.”

Sofia Mirjamsdotter, Sundsvalls tidning: ”Det här handlar inte om att i övrigt förändra migrationspolitiken, även om den gott kan vara generösare än i dagsläget. Det handlar om att rädda liv, om att inte med berått mod tvinga unga människor till ett område dit svenskar avråds från att resa. Sverige har redan utvisat flera unga människor till Afghanistan, och för dem är det kanske redan för sent. Det är en skam, som kommer att följa oss för all framtid.”

Anna Norling, Arbetarbladet: ”Det har skett en avhumanisering. För hade regeringen kunnat skicka blonda, ursvenska ungdomar till Kabul? Släppt av dem i en stad där vare sig kriminalvårdens personal eller gränspolisen velat gå av? I en stad där terrorn är vardag? Det är svårt att tänka sig. Svenska ungdomar är ju människor. Med människovärde, som ska behandlas mänskligt. Men de afghanska ungdomarna har i den svenska debatten blivit något annat än människor. De har klumpats ihop till en oformlig massa, där vissa med samma bakgrunds felsteg, eller rena brottslighet, har blivit allas. De har misstänkliggjorts, hånats, föraktats.” 

Lena Melin, Aftonbladet: ”Verkligheten har alltså förändrats till det sämre men det har inte påverkat den myndighet som tar det första beslutet i den långa kedja som kan leda till utvisning. De står, åtminstone tills vidare, fast vid sitt beslut från december. Det är inte rimligt.” 

Svenska kyrkan och Rädda Barnen: ”Om inte Sverige vet hur situationen ser ut för barn och unga i Afghanistan och inte heller gör någon uppföljning av de som återsänts, hur kan staten då göra bedömningen att det är möjligt att utvisa personer till Afghanistan?”

Ulrika Kärnborg, Dagens Arena: ”I sin källare har hon en kille som sitter och gråter. Inget kan hon göra för att trösta honom. MaMal, som killen heter, har fått avslag på sin asylansökan och ska nu utvisas till Afghanistan, ett land där han aldrig har varit, där han inte förstår språket, och där säkerhetsläget, vilket även Migrationsverket konstaterar, har försämrats. Nu tvingas hon titta på när den som hon börjat älska som en son bryter ihop. ”Det här är Sverige idag”, skriver hon undrar om den tillit som håller samman oss individer till ett samhälle håller på erodera.”

Olika organisationer, Svenska Dagbladet: ”Redan i slutet av april uttalade Amnesty Internationals Afghanistanrapportör Horia Mosadiq att det är hänsynslöst av regeringarna att fortsätta hävda att Afghanistan är säkert att återvända till.”

Malin Rogström, Dagens Samhälle, ”Jag tänker så här: självklart behövs det insatser bland våra barn och unga i Sverige för att motivera dem att studera vidare, men det tar ju tid att få våra kullar av mellanstadie- och högstadiebarn genom hela systemet. Men då arbetsbristen är så akut borde det väl inte vara alltför långsökt att ta vara på den kompetens som ungdomarna, som har sökt sig hit från andra länder, har? Majoriteten av dem går ju redan på gymnasiet, är över 18 år, är flerspråkiga – de är inga obegåvade stackare som vi inte kan ha nytta av.”