I fredags besökte jag och en annan ledamot i insynsrådet anstalten Österåker.

Inte för att det hör till saken, men vi åkte kollektivt ut dit och för tre timmars besök var jag borta från Gävle från 0900 till 2000. Det kändes lite tröstlöst då. Å andra sidan är det söndag i dag och resan är gjord.

Besöket var, ur studiebesökarens synvinkel, mycket bra. Vi fick träffa flera i personalen som arbetade med olika saker, varav tre var med oss hela tiden. Vanligt och vinnande upplägg. Först en stund i konferensrummet med allmänorientering (älskar att de inte visade en PP) och sedan möjlighet att besöka olika verksamheter. Då fanns möjligheter att träffa fler i personalen och också de intagna.

På Österåker finns en hel massa program för de intagna, vilket är oerhört bra. Hela tanken med kriminalvården är ju ”bättre ut” – ett motto som de arbetar efter.

Arbetsförmedlingen fick väldigt mycket beröm utifrån hur de organiserar med arbetsmarknadsutbildningar inne på anstalten. Vi träffade de som i onsdags påbörjat sin utbildning för att bli plattsättare/golvläggare. De har sedan tidigare mycket bra resultat på det, så gott som alla som genomgått den utbildningen får ett jobb när de kommer ut igen.

Alla som gjort en brottslig handling ska få sitt straff. Men när straffet är över har de sonat sitt brott och de människorna måste få en ny chans. Även om det är fjärde eller femte.

Människorna som finns här är någons pappa, bror eller son. Det är viktigt att ha det med sig. Vistelsen hos Kriminalvården ska inte vara slutet, det ska vara början.