Vet ni. Jag är förälder till ett barn med adhd. Jag har haft försörjningsstöd fler gånger. Jag har haft sjukpenning. Föräldrapenning. Närståendepenning. Haft förälder som överlevt cancer. En förälder som kommer dö av cancer. Varit helt beroende av bidrag. Varit utbränd. Legat i en korridor på sjukhuset i timmar. Stått bredvid när det hänt.

Och jag ÄR politiker och kommer förhoppningsvis inte sluta vara det på länge. Men jag är också anställd, dotter, anhörig, förälder.  Jag tar emot hot om våldtäkt och att mördas. Jag får ibland uppmuntran men oftare vidriga kommentarer. Jag häcklas och hånas. Ibland som person men oftast som ”politikerna”. Jag ÄR en av dom där ”politikerna”. De flesta politiker är som mig. Och alla, varenda en av oss, använder sig av den skattefinansierade vården och välfärden och vägarna och järnvägen. För vi lever tack och lov i ett land där det viktigaste till största del finansieras av våra gemensamt ihoptjänade pengar.

Fick jag önska en sak skulle det vara att folk kom ihåg att ”politiker” i de absolut flesta fall är som jag, människor med ett uppdrag vi gör på vår fria tid och om man tycker att ”politiker” är det ena eller andra så tar alla partier emot nya medlemmar. Och att de som är heltidspolitiker började som mig, med ett fritidsuppdrag. Och att politiker är människor och individer och kommer från alla yrken, från alla bakgrunder och från alla skikt. Vi är ingen homogen grupp som delar något annat gemensamt än en ideologi, en drivkraft och en vision om att lösa samhällets problem. Det händer inget dramatiskt när man går med i ett parti som gör att man passar in i en grupp med ett gemensamt epitet.

Så säg mig, vad är en ”politiker”? Jag kan inte sälla mig till mer än min gemensamma plattform som jag och mina partikamrater samlats kring. Sveriges regering, landsting och kommuner styrs av vitt skilda ideologier och därför olika sätt att lösa samhällets problem. Stockholm och Norrbotten är så långt ifrån varandra ideologiskt, liksom Gällivare och Luleå eller Malmö och Nacka. Det är inte samma.

Jag är politiker. Betyder det att jag slipper bli sjuk, att mitt barn inte behöver hjälp (eller får bättre hjälp än ditt barn?!) och att mina föräldrar aldrig kommer behöva hemtjänst? Jag vet att svaret är nej men så många tycks tro något annat. Jag är precis lika mycket människa, barn, förälder, sjuk, anställd, anhörig och bofast som er.