Delar av justitieutskottet har varit i Grekland. Fokuset var flyktingsituationen i Grekland som är ett vanligt förstaland i EU att komma till. I dag har vi besökt Asylmyndigheten (som är en ny grej i Grekland), statssekreteraren på Justitiedepartementet, Doctors of the world och UNHCR.

På asylmyndigheten:

Vi har uppdaterats på både det ena och det andra. EU behöver verkligen hitta ett bättre system för mottagning med fördelning av människorna osv. Inga nyheter.
Vi har ställt många frågor kring situationen för kvinnor och barn. Sexuella övergrepp inte alls ovanliga. Inga nyheter det heller dessvärre.
Precis som i Sverige har flyktingarna långa, långa väntetider hos myndigheterna.
Vi hade också möten med gränsbevakningen och justitieutskottet innan vi flög till Thessaloniki.

Där besökte jag besökte Lagkadikia camp.  Väl medveten om att regeringen valt den pga finns värre camper. Cirka 850 personer. Ca hälften barn. Boende i rätt stora ordentliga tält. Moduler på ingång. Ingen möjlighet att laga egen mat. Finns bra vattentappar, tvätt, toa, duschar samt tillgång till sjukvård via Doctors of the world. De försöker själva organisera undervisning, vilket går okej men kan ej ersätta riktig skola för barn. Om tre veckor startar grekiska skolor och då ska de asylsökande barnen komma med. Totalt bor nu 60000 asylsökande i Grekland. Som förstaland har massor av människor strömmat genom landet. Min tolkning av allt jag lyssnat in från NGOs, myndigheter, politiker och asylsökande är att människor vill längre norrut och det vill Grekland också att de ska.
Spontant, Sverige tog emot 163 000 personer förra året. Många kommer att få stanna. Grekland har långt färre än den siffran just nu.
Människorna i campen är trötta på att vänta, att livet står stilla. De har tråkigt och har ingen aning om vad som ska hända. Drivna personer har tagit tag i möbelsnickeri, bio, tidningsproduktion, barnverksamhet och mycket annat. Men att aldrig få veta när besked kommer tär hårt. Eller om de plötsligt bara blir förflyttade. Lekplatser och basketplan är på väg dit. Människor kan komma och gå som de vill.
Just den här campen är ganska lugn men bevakning/polis finns förstås. Sjuk grej är att de får betala 100 euro bara för att få göra en polisanmälan om det skulle behövas. Hur många har råd med det? Jag pratade mycket med jämnåriga kvinnor i lägret och förhörde mig om deras säkerhet. De tyckte den var okej, iaf de som hade sina män med. Uttryckte sig lite svävande om det var så att man var ensam kvinna.
Vet från andra håll att kvinnor utnyttjas och blir gravida i lägren. Särskilt kvinnor med afrikanskt ursprung ses som tillgängliga.
EU:S omfördelningssystem måste komma igång. De här människorna behöver få tillbaka sina liv.
Och krigen måste få ett slut.
Det här är lite fakta. Att fånga känslor i text går inte riktigt.