Jag har förstått att arrangörerna av Gävle Pride känner sig lite överväldigade över allt. Det förstår jag och jag gläds med dem. Kommer att bära minnet med mig varje dag som den finaste av sommarpärlor.
Jag kan heller inte låta bli att undra. Vad händer med ett barn som tillsammans med sina föräldrar invigs i tanken i Pride, och som får delta i festen men också lära sig om varför den finns jämfört med ett barn som får höra föräldrar muttra något hemmavid där Pride flashar förbi på TV, nåt negativt om bögar som spökar ut sig?
