Mig gör den ingenting att flottig sol och kväljande värme försvinner till förmån för friska vindar och dagar då det är lätt att andas.

Däremot tycker jag illa om när ljuset försvinner. Maj och junis underbara ljusa sommarnätter som aldrig tar slut, det är det finaste som finns.

Nu börjar dunklet lägga sig relativt tidigt igen (men jag vet att det blir MYCKET VÄRRE). Den här bilden tog jag runt 21:30 i måndags, då jag precis avrundat ett telefonmöte som jag tog utomhus i Norrala. Klappade Anton samtidigt.