En sak som är roligt med att vara i Norrala är att läsa Söderhamns-Kuriren, tidningen jag är uppväxt med och faktiskt jobbade åt några år på ledarsidan. Det kanske är bortglömt nu men jag skrev varje tisdag, ett uppdrag jag var väldigt stolt över och fick mycket positiv feedback för.

Allra bäst är insändarsidan. Eller sidorna. Många har mycket att säga och det är högt och lågt. Inte sällan med inslag av religion. Det vi kallas debattartiklar publiceras, till skillnad från i tidningarna i Gävle, på samma sida som insändarna. Det blir spänstigt.

Bläddrade i nummer med någon dag på nacken och hittade en text från Westanders PR-byrå, med tio tips till vardagslobbyisten. Koncist och användbart allting. Hoppas många som är engagerade läser den.

Fäste mig lite vid den här delen ”Håll en schysst ton gentemot politikerna och visa förståelse för att de ofta måste göra svåra avvägningar. Om beslutet går er väg, glöm inte att visa er uppskattning.” På nämnda insändarsida fanns också de här dagarna helt horribelt skrivna insändare från SPI Välfärden och en an pensionärsorganisationerna.

Tänker också på hur min riksdagsmejl ofta ser ut. I kväll har jag mejlat med en av de här männen som skickar sina konspirationsteorier i en salig blandning med påhittad fakta och märkliga påståenden som vittnar om stor brist på bildning och trång syn på världen och medmänniskor. Han har inte riktigt hörsammat god ton. Däremot verkar han tro att mängden mejl man kan skicka på kort tid kan vara avgörande …

Förvånansvärt många som tror att en riktigt elak ton är effektfullt. Det är konstigt. En elak ton vittnar inte om handlingskraft, utan är bara otrevligt.