I dag tränade jag med PTn över lunchen. Det kändes så bra när jag gick dit. Det kändes så bra ända tills jag satte igång. Därefter fick jag kämpa mig igenom precis allt och det kändes nära till den där stunden när allt svartnar framför ögonen. Men jag gjorde det. Jag tog i, kämpade, slet. Min ben nu. De känns. Vill inte tänka på morgondagen.

Visst är det lite dumt att träning kan vara så jobbigt?