Källgren Sawela vill diktera villkoren

I dag använde vi timmar till att debattera frågan om att permanenta Lagen om valfrihetssystem inom hemtjänsten i Gävle.

S och MP tycker inte att beslutsunderlaget är tillräckligt för att fatta beslutet i dag och yrkade på återremiss. Jag lägger den senaste digitala varianten jag har sist i det här inlägget. Det kan ha tillkommit förändringar, men ni förstår inriktningen.

Jag är fortfarande förstummad över hur kommunstyrelsens ordförande Inger Källgren Sawela (M) uttryckte sig i den här frågan utifrån ett formaliaperspektiv.

Hon har funnits med i politiken i över 40 år. Jag hade förhoppningar på hennes förmåga att leda, även om vi inte skulle vara enade i alla politiska frågor. Det ligger ju i sakens natur. Nu är jag väldigt frågande.

I kommunallagen står det den ledamot som yrkar på återremiss att själv motivera varför. Inga konstigheter. Krasst sett har vi genom mina år haft återremissyrkanden snabbt nedkladdade på mötet från dåvarande opposition, som varit långt mindre genomarbetade än vår återremiss.

Just vad gäller Alliansens styre i Gävle gjorde de en grej vid övertagandet av ledande positioner att det är mycket viktigt med sådant som transparens och samarbete och allt vad det hette. Varför sådana självklarheter behöver betonas var oklart. Det blir dock väldigt grumligt utifrån dagens agerande från Källgren Sawela,

Det är olyckligt att kommunen ännu inte lagt upp dagens webbsändning så jag kan kontrollera ordagrant. Det får därför bli ur minnet.

Det Inger Källgren Sawela gör är att uttrycka sig så att jag inte kan förstå annat än att hon värderar återremissen som alldeles för dålig för att den ens ska vara giltig, säger att den inte ska släppas fram. Bara det är anmärkningsvärt.

Jag ställde en fråga till henne om det, vad hon egentligen menade. Menade hon faktiskt vad hon så? Allvarligt i så fall.

I svaret, som kom en stund senare, fanns inga tydligheter gällande det. Däremot visade det sig att hon, märkligt nog, sade sig inte ha hört vad återremissen gick ut på, om det var möjligt att få höra den?

Kommunfullmäktiges ordförande, hennes partikamrat, fick då berätta för henne att återremissen lästs upp från talarstolen av Åsa Wiklund Lång, inledningsvis.

Så å ena sidan gick hon till hårt angrepp mot en återremiss hon inte ville släppa fram (hur nu det ens skulle vara möjligt), å andra sidan sade hon sig inte ens ha hört den. Jag vet inte vad som är värst.

Eller jo, det är naturligtvis viljan från kommunstyrelseordföranden att diktera vad man ska få yrka och inte.

Vidare gjorde hon en grej av att det här absolut ska upp på nästa fullmäktige och då kanske det inte finns möjlighet att svara på de här frågorna. Vi fick därför be kommunfullmäktiges ordförande att förtydliga att det inte finns något som säger att det måste upp på nästa möte …

Jag väntade mig mer av Inger Källgren Sawela.

LOV, lagen om valfrihetssystem, inom hemtjänsten.

Vi yrkar:

Att ärende 3 , Lagen om valfrihetssystem inom hemtjänsten, återremitteras med följande motivering:

I slutrapporten ”Utvärdering av LOV inom hemtjänsten i Gävle kommun” som gjorts av JP Seniorkonsult beskrivs en rad svagheter i systemet och en rad rekommendationer om vad som behöver utvecklas om LOV ska permanentas. Vår åsikt är att en stor del av dessa är av så väsentlig karaktär att de behöver besvaras innan definitivt beslut kan fattas i frågan.

De frågor vi önskar besvarade innan beslut fattas är:

Vilka uppdrag ingår i LOV-systemet för både egenregi och för externa utförare ? Är dessa desamma eller skiljer de sig åt?

Vilka kostnader finns för särskilt kostnadsdrivande förutsättningar och utvidgat uppdrag för egenregin t ex heltidsbeslut och lägre heltidsmått?

Vad består eventuella underskott inom egenregin av?

Är det rimligt, ur ett kundperspektiv, att den reella valfriheten endast gäller personer boende i centralorten Gävle och inte alla i Gävle kommun? Är detta förenligt med likställighetsprincipen?

Hur och när kommer samordningen kring individen mellan olika aktörer t ex hemtjänst, hemsjukvård och primärvård ske för att patientsäkerheten ska kunna säkerställas?

 

Hur och när ska de brister som påvisats hos alla utförare kring dokumentationshanteringen åtgärdas?

Vilka positiva respektive negativa konsekvenser skulle det få om uppdragen delas i en omvårdnadsdel och en servicedel? Ur ett kundperspektiv och ur ett företagsperspektiv?

Hur kan ersättningssystemet utformas för att komma åt bristerna beskrivna i frågorna ovan?

Hur kan ersättningssystemet utvecklas också med beaktande av personalens arbetsmiljö?

Ska det finnas rätt utbildad personal i all verksamhet? Hur säkerställs att personalens kompetens hos alla utförare är tillräcklig utifrån uppdragens karaktär?

Ska chefer i såväl egen som extern regi ha relevant högskoleutbildning? Vad är en relevant högskoleutbildning?

Hur påverkar personalens anställningsvillkor, i såväl egen som extern regi, gällande rätt till heltid, antal visstidsanställningar och timanställningar liksom personalens kompetensutvecklingsmöjligheter förutsättningarna att rekrytera personal till omvårdnadsyrket på kort och lång sikt?

Påverkas hemtjänstpersonalens anställningsvillkor positivt eller negativt av LOV-systemet?

Hur mycket mer transporter medför LOV-systemet?

Vad är Omvårdnadsnämndens åsikter i dessa frågeställningar?