I går var det partiledardebatt på TV.

Att göra nåt vettigt av paneldebatter med åtta deltagare går inte. Det är värdelöst att delta i, värdelöst att titta på. Ändå fortsätter det formatet att rulla. När människor tror att det är det som är politik förstår jag ointresset för partipolitik.

Det var förutsägbart och småttigt. Diskussionen om klimat handlar om den svenska bensinskatten. Vår gemensamma utmaning är enorm. Vi behöver tala om flygresorna till Thailand, om allt kött som äts och vårt upplevda behov av att konsumera saker. Men vi pratar -igen- om en skattesats på bensin. Saknas det helt fantasi och vilja hos de som förbereder debatterna att hitta på något intressant, kul och avgörande?

”Alla kan inte bli akademiker” berättade Björklund igen och igen och igen. Det stämmer. Men väldigt många fler kan. Att då ha det motsatta fokuset, som Björklund har, är för mig obegripligt.

En av de absolut största utmaningarna i mitt län är att fler ska välja studier.

Det finns i dag 536 jobb som annonseras på Arbetsförmedlingens hemsida gällande Gävleborg. Jag rullar snabbt igenom. Olika sorters pedagoger, ingenjörer, sjuksköterskor med olika inriktningar och matlagningskunniga bland annat.

Jobb som inte påpekar att färdig gymnasieutbildning krävs som lägst är diverse säljjobb.

Vi vet att bland arbetslösa är det stark överrepresentation av människor som inte gått klart gymnasiet. Därför är det givetvis viktigt att 1) se till att alla som är unga klarar sin skolgång 2) ge de som inte har gymnasieexamen en andra chans. Tur att den nuvarande regeringen avser att göra just det.

Man kan enkelt säga att ju mer man pluggat desto mindre är risken för att bli arbetslös. Ja, det finns arbetslösa som har pluggat mycket också, men nu pratar vi de statistiska sambanden.

Kollade SCB för siffrorna 2014.

Minst tre år eftergymnasial utbildning. Män i Gävleborg, 12 % mot landets genomsnitt på 20 %. Kvinnor i länet 23 % mot landets snitt på 29 %. Vårt länssnitt på 17 % mot landets 25 % gör oss lägst utbildade på den nivån i hela landet.

Det betyder att just i vårt län finns det extra många som borde våga ta steget jämfört med i dag.

Att mata invånarna i Gävleborg med budskapet att alla inte kan bli akademiker är helt galet. Snacka om potentialen istället. Tala om möjligheterna!

Tala om närheten till studier på högre nivå på orter helt nära som Gävle, Uppsala, Falun och Sundsvall. Tala om vilka möjligheter till jobb och chans till personlig utveckling som studier ger. Tala om hur man kan kombinera familj med studier.

Att istället grotta ner sig i sådant som antyder att bara en viss sorts människor kan plugga är fult. Det har alltid varit så att akademikers barn är de som det faller sig naturligt för. Inte för att de är intelligentare, utan för att de levt med det. En förväntan.

Jan Björklund vill jobba med att stärka olika förväntan på olika människor. När det vi behöver göra är precis tvärtom, tala om att så många fler kan bli akademiker.

För att fler ska få fler chanser.

Och det behöver givetvis inte vara högskolestudier. Det finns en himla massa annat skitbra. Yrkesutbildningar, folkhögskolor osv. Men ingen ska behöva stå och trampa på samma ställe.

Vill avsluta med att länka till en nu snart sex år gammal ledare jag skrev i Söderhamnskuriren om hur delar av mitt eget parti också reagerar på utbildning.