Det finns böcker som tar en pluttestund att läsa. Det här är tre sådana jag läst alldeles nyss.
Kadefors har skrivit rätt många böcker nu, men den som gjort starkast intryck på mig är fortfarande den om Sandor och Ida. Den var skriven för ungdomar, men i vanlig ordning tar ungdomsböcker egentligen ingen hänsyn till läsarens ålder, utan kan charma alla.
”Hon som älskade honom” är en vuxenbok. Att den handlar om kärlek hörs på titeln. Malena, lite nervklen som man skulle sagt i Hälsingland, tar sig ut på landet för att finna frid. Hon finner en massa olika, också kärleken? Lätt är det ju inte, som titeln också antyder. Kadefors skriver, vardagligt, lättläst, igenkännande och med någon slags spot on-faktor. Kan man säga rejält?
Så Alex Schulmans kärleksbok. Några år på nacken nu. Jag har läst boken om hans pappa och tyckte om den. Det finns väl klyschiga ord som kan beskriva den här boken. Naket kanske är ett passande sådant. När han är glad är jag glad, när han vrider sig en mask på grund av pinsamma situationer gör jag det också. Jag uppfattar att han skriver om de där tankarna som många har om stort och smått men kanske inte ventilerar. Eller jag vet inte det, eftersom vi inte ventilerar. Men jag gissar. Bra är den i alla fall. Som välformulerade dagboksanteckningar.
På samma tema, dagboksanteckningar typ, är Skugges senaste bok. ”40 -constant reader”. I mina bokhyllor står alla tidigare Skugge-böcker. Hennes dagböcker, krönikor, bloggar och annat. De har jag aldrig läst med igenkänning. Ingenting. ”Något av det bästa jag någonsin läst” har någon bedömare sagt och det har placerats på framsidan av den här boken. Jag blir mest av allt nyfiken på vilka andra böcker den personen läst? För den här boken är långt ifrån bäst. Skugge gör upp med att vara 40, jämför sig med Bodil M som är älskad och så ältar (ja, älta är ett negativt ord, men jag tycker det är negativt också) hon samma saker som i alla andra skrifter. Att inga killar gillade henne osv. Det som är nytt, och relevant, är frågeställningarna kring klass och tillhörighet. Andra har lyft sina ensamstående mammor som jobbat och slitit och sen får vadå? Linda lyfter sin hemmafrumamma som inte jobbade och sen får vadå?
Linda beskriver också hur de som vill köpa PR-tjänster egentligen inte vill köpa utan glatt att Linda ska jobba gratis. Verkar vansinnigt, men rimmar väl med annat hört från ”branschen”.
Så mitt förhållande till Skugge fortsätter, jag läser för att jag inte känner igen någonting. Hon har ett helt annat förhållningssätt till många saker än vad jag har, och bara det gör det värt att läsa.