Ibland är min omvärldsanalys i allra högsta grad bristande. Till gårdagens tågresa valde jag att köpa ett magasin som stod i närheten av andra jag brukar köpa. Helt nytt för mig. Camino. Jag tyckte jättemycket om det och som en glad slump hade de också monter på Bokmässan. Så jag köpte 16 tidigare utgivna nummer till mycket förmånligt pris. Läs mer om tidningen HÄR. Jag har bara hunnit läsa just det nummer jag köpte i går, men trots det vill jag rekommendera!

Jag har stått fyra timmar i riksdagens monter och pratat med folk. Allt mellan att träffa de som vill engagera sig i Socialdemokraterna till de som vill läxa upp mig. Hur vet jag? För att jag frågade: -Vill du på riktigt prata eller vill du mest bara läxa upp mig? -Eh, jag vill nog bara skälla … -Okej, då är vi nog klara nu.

Riksdagsmontern är populär och det är oftast roligt att prata med folk såklart. Men tyvärr tenderar jag att bära med mig de otrevliga mötena och får jobba med att intala mig att det är inte Elin de skäller på, utan det jag representerar och som de inte gillar.

Den här veckan generellt har varit en överdos i män som beter sig illa. Som omväxling var det fantastiskt att i går morse träffa en hoper kvinnor som går facklig utbildning och prata om fackligt/politiskt, om politikens villkor och om hur härskartekniker används. Så det tänker jag på när jag vill vara glad.