På förmiddagen var det dags för min syster att lösa in sin födelsedagspresent. En uteritt på Stall Stråtjära.

Jag fick rida Chocken, liksom i våras när jag var där och Sara fick urgulliga Lill Elsa.

Vilken härlig tur en av sensommarens underbart fina dagar. Skogar, åkrar, småbyar och så en tur ner i sjön.

Adrenalinpåslaget i en ursnabb galopp på en skogsväg är enormt. Det är riktigt härligt. Men farten är ändå inte grejen.

Det är samvaron med hästen. Nu har jag ingen aning om när jag ska få rida igen och det känns lite tomt. Å andra sidan har jag ridit mer än vad jag någonsin gjort den här sommaren och är glad för det.