I dag finns en bra text på Kultursidorna i Arbetarbladet som jag rekommenderar att du läser i sin helhet. Här är ett litet utdrag:

Sanningen är att samtiden byggs här och nu, den rivs och byggs om mitt framför våra ögon, i våra kroppar, våra tankar. Förändringen är plötsligt vårt golv. Framtiden vet vi skrämmande lite om. Kanske vågar vi inte ens fullt ut se vad vi anar där, eftersom mycket i den pågående förändringen innebär betydande risker för många av oss som lever med makt och privilegier legitimerade av allt mindre efterfrågade kompetenser i ett samhällskontrakt som nu snabbt vittrar sönder och blåser bort i stormen (eller redan har blåst bort?). Sanningen är kanske till exempel att vi inte har särskilt mycket att vinna, vi svenskar. Vi svenska män? Som nyss hade sådan kontroll.

Hursomhelst, det finns ingen genväg här. Ingen enskild åtgärd löser problemet. Men det är akut att få fram verkliga bilder, verkligt språk. Det behövs fler forskare som tar sig an detta, fler konstnärer, fler författare, fler designers, fler strulputtar, galningar, passionerade tonåringar, vresiga nejsägare och fler gud-vet-vad: människor som har det gemensamt att de vägrar acceptera något annat än försöket att länka rätt bild till rätt förhållande, rätt ord till rätt företeelse.