Lyssnade på Kålles sommarprat i dag. Ni som hört vet att han valde att tala en hel del om sin familj och sina erfarenheter. Fick mig att tänka lite på arbetarklassen.

Hur kan det då vara arbetarklassen? Jag bollade lite med mig själv och landade i bland annat:

att glatt berätta om sina rea-fynd, aldrig tänka att man ska hålla ett tal ty ”man har inte talets gåva”, vara orolig för bjudningar som kräver särskild klädkod, när man förstått klädkoden inte äga de kläderna, låna de kläderna som behövs men de kommer att sitta lite konstigt, i större sammanhang bli helt tyst eller låta alldeles för mycket och säga fel saker, nogsamt påpeka att man kan vara en bra person fast man saknar utbildning, skryta över någon yngling i släkten som börjat studera men poängtera igen att studier inte gör någon skillnad, äter sällan maträtter vars namn är svåra att uttala, har viss skepsis mot hjärnskrynklare men stor tilltro till andra läkare, det röks och snusas en del,  jobbet sköter man, kvinnan är föräldraledig och tar vård av sjukt barn, mannen kör bilen om hela familjen åker.

Hur ser din erfarenhet ut? Om du har någon från arbetarklassen vill säga.