Rubriken är ett citat ur Anna Gullbergs krönika.
Den handlar om att hon avbokades av SVT när det visade sig att hon inte hade de åsikter som hon förväntades ha när det handlade om det här med var journalister bor.
I den skriver hon:
”I GD:s granskning av Makten i Gävle tittade vi på var fullmäktiges ledamöter bor. Det visade sig att endast en av 65 bor i ett miljonprogram. Frågan är känslig, just därför att den säger något om hur verkligheten ser ut runt dem som styr. Och ju fler som har det på samma sätt, desto fler delar en bild.
En av ledamöterna, Elin Lundgren (S), likaledes riksdagsledamot, blev sur och bloggade ett långt inlägg om vår undersökning och att vi inte klassade hennes kvarter som miljonprogram, utan en del av Brynäs. Det är ett gränsfall men spelar mindre roll. Helheten visar följande: en bor i miljonprogram, Elin gör det kanske eller kanske inte, beroende på hur renlärigt man räknar. Dock är det problematiskt att så få politiker bor i miljonprogram, och inga nya fakta bestrider det.”
1. Jag blev inte ”sur”. Om jag blir ”sur” vilket jag absolut kan bli (jag kan vara riktigt grinig) så tar det inte en dryg vecka från det att jag läst nåt tills att jag reagerar. Faktum är att när jag är sur eller arg har jag otroligt dålig impulskontroll vilket gör att jag kan explodera. Kanske helt ogenomtänkt och urspårat. Har hört att man kan ha en fyllespärr på sina digitala grejer. Det behöver inte jag, men nog en ilskespärr. (Men jag har lärt av misstagen.) Det här var egentligen bara ett av många, många exempel som jag reagerar på från blandade media. Nåt som nött runt i bakhuvudet.
2. Jag är definitivt för ”granskningen” som GD gjort av var politiker bor. Påstår inte att kommunfullmäktige är idealt ur olika aspekter av mångfald. Tvärtom.
3. I texten ovan skriver Gullberg att endast en bodde i miljonprogramområden. I ursprungstexten om frågan nämns Leyla Tarhan, Nordost och Linus Gunnarsson, Sätra. Hade GD valt att räkna allt som är miljonprogram som miljonprogram kan vi alltså räkna in mig själv och Eva Älander. I övrigt har jag inte koll på var ledamötera bor. Lite skillnad är det på en person och fyra personer.
4. Jag säger att media ibland har en tes som de vill förstärka genom att lyfta ett exempel som passar in i det. Just precis det har Gullberg själv uppmärksammat och är en poäng i hennes krönika. Vi tycker alltså exakt samma sak. Sådant som inte passar in i den bild som någon bestämt sig för att förmedla får helt enkelt inte vara med.
5. Jag kan inte mycket om media, är en simpel läsare. Intervjuas ibland och då blir det oftast rätt, ibland blir det fel. Ihopsnurrade fakta, felaktig bakgrundbeskrivning och sånt som återges som citat men är en ren tolkning. Men det är något annat.
Det jag skrev om igår är att jag fick känslan av att GD vill att det ska vara sämre än det är. Genom att till exempel göra en egen tolkning av vad som är miljonprogramsområde (att Gullberg säger att de inte tolkat renlärigt må vara det närmaste en ursäkt man kan komma utan att det är en. Jag är helt nöjd med det med tanke på att jag inte varken eftersträvat eller trott på en). För hur hade det verkat om man som jag föreslog valt att fråga kommunfullmäktiges ordförande, en skapligt inflytelserik person i Gävle, vad hon tycker om att bo i miljonprogram? Det är förmodligen inget folk förväntar sig.
Klassikern att ”hund bet brevbärare” inte är en nyhet, men ”brevbärare bet hund” är det, var inte intressant när GD bestämt sig för en tes (”politiker ratar miljonprogram”). Övrig argumentation kring det i tidigare inlägg.
Apropå skriver min riksdagskollega Jonas Gunnarsson konstitutionsutskottet) på Facebook: ”Vilket fantastiskt drama! Debatten om journalisters ansvar för samhällsdebatten kan kan inte nog poängteras, med det skrivet kan man ju fundera över hur smart det är av en journalist att ge så uppenbart stereotypa omdömen om beslutsfattare istället för att ta diskussionen.”
Det var allt!