Jag och ett antal kollegor deltog i tisdagens lopp i Stockholm.

Så här såg vi ut innan fem kilometer. Glada peppade och lite spända.

Mitt mål var att springa hela vägen. Jag vet att kroppen orkar, det är värre med huvudet. Det erbarmligt tråkiga i att ligga och nöta i nåt spår. Så jag är på riktigt lite illamående innan. Men är det bestämt så är det bestämt.

Och jag sprang. Jogga kanske några skulle kalla det. Hela vägen. Precis som jag skulle. Mitt snabbaste femkilometerslopp hittills (av totalt tre).

Därför var jag så här himla glad efteråt.

Foton: Monica Green/Matilda Ernkrans