I veckan kom en undersökning som sade det här. Säkert möjligt att dissekera hur den gjorts osv. Men det som händer är att de krafter som vill kicka ut nämndemännen får vatten på sin kvarn. De som tycker att det som händer i domstolarna ska lämnas helt utan folklig insyn. Det är tragiskt. Så kan vi inte ha det.
Däremot är det relevant att diskutera hur tillsättningen av dessa kan gå till. I dag sker det genom partiorganisationerna. Partiorganisationerna kan dock föreslå vem de vill, alltså det måste inte vara en partimedlem.
2010, bad Domstolsverket partierna att tänka på mångfalden bland de nämndemän som tillsätts. Önskemål om fler yngre bland annat. Vid snabb koll är det lätt att se att det är väldigt många pensionärer och väldigt få med utländsk härkomst.
I min arbetarekommun förstod alla dåvarande nämndemän att det absolut var viktigt att jobba på den mångfalden. De som då fick kliva åt sidan för att förnya kåren något blev INTE glada. en klassiker helt enkelt.
Nämndemannautredningen från 2013 säger att partierna tar rekryteringen på allra största allvar, men föreslog ett slags breddat förfarande.
De som nu förespråkar det gör det ofta utifrån att de inte önskar att sverigedemokrater eller ännu mer högerextrema representanter ska finnas i domstolarna. Den diskussionen är relevant. Det är ett problem om och när åtalade känner olust inför att det finns nämndemän som kommer från partier med en människosyn som inte bygger på alla människors lika värde.
Problemet, väldigt enkelt, är frågan om hur det breddade rekryterandet skulle borga för att detta händer. Om man utses tex via Länsstyrelsen och kan visa upp på något sätt att man är en laglydig, reko person, hur ska vi ändå veta att det inte sitter nämndemän med skruvade värderingar? Eller för den delen domare i dagens system?
Svaret kan då bli just att vi inte ska ha några ”folkliga” nämndemän, men det är ju alltså inte svaret.
Dilemmat kvarstår.