I går kom domen från Hovrätten. Den som säger att Gävle kommun får bli fristad i fristadsprojektet. Jag har skrivit en hel del om detta och om moderata förtroendevaldas inställning i Gävle tidigare. Här tex där ännu fler länkar finns.

I det inlägget nämnder jag särskilt Niclas Bornegrim: ”Däremot svarar han ju inte på några som helst frågor om han står för ett av argumenten han gav uttryck för i SVT:s Kulturnyheterna när han talade mot fristadssystemet. När han pratade om att en fristadsperson som kommer hit kanske har en familj med sig och barn kanske ska gå i skola och de kanske behöver sjukvård. Människor är kostnader i Bornegrims värld.”

Andra moderater har argumenterat enbart utifrån den kommunala kompetensen, i alla fall utifrån vad jag sett. Utom Bornegrim. Han kör helt andra kort i nationell TV som synes ovan. Eller som man om man vill kan leta upp i SVT:s arkiv för källan.

GD skriver en artikel med följande text om Bornegrims uttalanden:

”Partikamraten Niclas Bornegrim har gjort sig känd för sitt motstånd mot Gävle som fristad.

– Jag tycker ändå att det är staten som bör bära det här ansvaret. Kommunen ska syssla med vård, skola och omsorg, säger han.

Han gratulerar dem som vill ha fristadssystemet till domen.

– Man kan undra om den gäller alla typer av kulturutövare. Då kanske vi kan hjälpa idrottsutövare också, hjälpa fotbollsspelare i mindre klubbar att få uppehållstillstånd och kunna spela.”

Av det här uttalandet så är det väldigt tydligt att han behöver läsa på lite om fristadssystemet. Det hade han kunnat göra HÄR.

Det omfattar en människa som  ”i sitt hemland är utsatt för hot eller förföljelse på grund av att hon eller han uttrycker sina åsikter genom sitt professionella, konstnärliga arbete, har möjlighet att ansöka om att få omfattas av ICORN:s fristadsprogram.”

Det handlar alltså om kulturutövare som genom sina olika verk kanske bannas av regimen i det land de verkar. Liknelsen med fotbollsspelare faller platt eftersom de i sitt fotbollsspelande sällan ses som hot mot regimen.

Men det kan givetvis vara så att fotbollsspelande människor i andra länder förföljs av andra skäl, eller för all del någon åsikt de har. Kanske har de en sexuell läggning eller könsuttryck som inte accepteras?

I så fall vore det väl grymt om idrottssverige hittade ett sätt att verka i fristadsystemets anda. Bornegrim har känningar inom idrotten. Han kan väl dra igång det? Eller är han rädd för att en människa ska behöva gå i skolan eller behöva vård?