Det går inte att lära sig att gå upp på morgonen för den som haft oturen att vara kvällsmänniska.

I ett samhälle där någon morgonmänniska kommit på att allt ska börja ganska tidigt är vi en grupp som får lida för det.

Nu komplicerar det situationen för mig, att saker inte behöver börja särskilt tidigt men om de är i Stockholm betyder det samma sak. Upp i ottan!

Kul när den första personen jag känner och möter på stationen undrar om jag inte är riktigt pigg. Men det är sant, jag är inte pigg. Men nu har jag varit uppe snart två timmar så det är väl bara någon kvar innan det blir folk av mig också. Kanske.