Det här paret köpte jag i samband med att jag skulle påbörja min anställning på Älgeredskollektivet i Hälsingland. Mycket friluftsliv där så jag fick bland annat underställ i julklapp i samband med det.

Riktiga skor var viktigt. Tror de här kostade 1200 kronor då. Mycket pengar också nu. Eventuellt det dyraste jag då någonsin köpt. Då var jag student, så det kändes som en enorm ekonomisk satsning vilket det också var.

Så här i efterhand vet jag att det var välinvesterade pengar. En hundring per användningsår. Jag har använt dem hur mycket som helst. Inte så mycket på kollektivet då, eftersom jag snabbt insåg att jag kände mig för ung och oerfaren för att hantera ungdomar som mådde så dåligt.

Jag har känt mig mäktig som kunnat gå rakt fram genom alla pölar. Sköna och varma i en lysande kombo. Genant att medge att jag de första åren skämdes lite för att de inte är ”snygga”. Men klokheten vinner i längden och i dag kunde jag inte bry mig mindre, med vetskapen om allt de tagit mig igenom.

Nu är det tack och hej. De håller mig inte längre torrskodd vilket syns på den liggande skon.

Det är bara ett par skor. Prylar. Döda ting. Ändå känns det lite sorgligt.