Några gillar bilar. Jättemycket. Andra gillar båtar jättemycket.

Jag gillar hästar. Jättemycket.

I princip har jag inga ord för känslan av att få umgås med dessa varelser. Det är då jag är som allra gladast, allra nöjdas. Det är lite skitigt, lite slitigt, lite oförutsägbart. Hästarna är fulländade. Med så hög integritet. Oftast med så stor vänlighet till oss människor, men man vet inte.

Queenie lärde jag känna lite förra året. Efter det har vi träffats ett antal gånger. Hon har förekommit på den här bloggen flera gånger tidigare.

I går hade jag förmånen att träffa henne igen. För det är jag så glad, för det som känns slitet i kropp eller huvud blir polerat av henne. Och då är hon ingen genomcharmig häst ska ni veta. Hon är lite svår. Men vi tycker om varandra. Jag fick kratsa hovarna på henne utan att hon sparkade åt mig, och så är det inte med alla.

Sol och skog och härlighet.