Foto: Melker Dahlstrand, riksdagen

I morse klockan nio började mandatperiodens första partiledardebatt. Den inleddes av avgående partiledare Reinfeldt som skojade lite att eftersom han sagt att vi ska jobba till 75 har han ju ändå en del år kvar. Därefter summerade han sin politik mycket kort. Sade förvånande att han tror att alla människor vill vara med och bidra efter sin förmåga. Vi brukar ju få höra annat ibland, att vi måste ha system så folk inte slappar.

Han avslutade också med en vädjan till svenska folkat. Att alltid tänka vi. Det är glädjande och viktigt.

Alla andra partiledare tog sedan tillfället i akt att lämna över diverse presenter. Kaffe, böcker, lustig T-shirt, biljetter, blomster osv.

En hycklande Åkesson som hade satt in pengar till vatten osv till flyktingar. Tror det vände sig i magen på många i salen då. Och nej, det är inte dåligt att ge bort till de som allra mest behöver det. Det tråkiga är att inte vilja hjälpa andra på det sätt de allra bäst behöver det i stunden.

Jonas Sjöstedt tog upp aspketen att det nog inte alltid är så roligt på alla möten man åker på, inte så kul att sitta i bryssel när det egentligen är andra man skulle vilja  träffa. Det räcker nog att vara nämndsordförande i vilken kommun som helst för att ibland bara vilja spy på alla möten som rycker i en. Men man gör det, för att det blir bra i slutänden. Bra lyft aspekt av Sjöstedt.

Därefter Stefan. Prat om jobbpolitiken. Mycket bra. Jag lämnade kammaren efter att Löfven tagit replik på Åkessons anförande som kom därnäst. Löfven fick aldrig något svar på om Åkesson står fast vid sitt uttalande om att muslimer är det största hotet mot Sverige.

Istället gled Åkesson förbi det och låtsades som att han inte förstod, utan förklarade att alla Löfvens partivänner är ett hot mot Sverige.